There's a time for everything.

Vintertiden verkar ha kommit till Kenya. Inte så att det kallas för vinter, men kylan har i alla fall kommit. Det innebär att det är kallare inne än ute. De här stenhusen håller nere temperaturen ganska bra så ofta är man överklädd när man väl går ut. Ok, vinter här ger oss temperaturer på ca 20 grader så det är ju inte i närheten av hur vi har det i Sverige. 

Men Kenyanerna själva tycker att vi borde hålla oss inomhus i stället för att gå ut i kylan! Och om vi nu ska gå ut så tycker de att vi kan ha på oss lite mer än shorts och T-shirt... Häromdagen gick vi förbi ett fruktstånd och kvinnan som stod där ropade efter Johan och undrade om han inte frös, han som hade så lite kläder på sig! Fast jag ska erkänna att jag gärna har en långärmad tröja på mig nuförtiden. 

Hemma hos mina föräldrar finns det i närheten en internationell bibelskola (Fackelbärarnas Bibelskola)och där kan det under väldigt kalla dagar, ja till och med vinterdagar, komma sig att man möter människor i shorts och T-shirt. Man små-ler lite och tänker "ja, ja, typiskt Fackelbärarna". Här tittar de lite snett efter oss som varken har dubbla byxor, dunjacka eller pälsmössa på oss. Nej, här är det vi som är konstiga.

Vi har haft ganska mycket tid för oss själva de senaste dagarna. Tid för mys, fika, bus, bad, tid för Johan att träna. Men också tid för Skype med våra älskade familjer och vänner. Och med vår församling.

Vi har ju all tid i världen när vi är här. Utmaningen är att utnyttja den på bästa sätt. I Kenya säger man inte att "tiden går", man säger att "tiden kommer". En ganska bra inställning ändå.

Många av er har säkert läst det här stycket men jag tycker den är bra, man får lite perspektiv.

Vad är tid?

Hur lång tid är 10 år?

Fråga paret som nyligen skilt sig.

Hur lång tid är 3 år?

Fråga en nybakad student.

Hur lång tid är 1 år?

Fråga eleven som måste gå om nian.

Hur lång tid är en månad?

Fråga mamman till en för tidigt född baby.

Hur lång tid är en vecka?

Fråga chefredaktören på en veckotidning.

Hur lång tid är en timme?

Fråga de förälskade som väntar på att träffas.

Hur lång tid är en minut?

Fråga den som just missade flyget, tåget eller bussen.

Hur lång tid är en sekund?

Fråga den som överlevt en olycka.

Hur lång tid är en hundradels sekund?

Fråga den som tog silver i OS.

I morgon är det tid för besök! Vårt sista Sverige-besök sitter nu på flyget och väntas joina oss till frukost i morgon bitti. Vi ser fram emot det jättemycket, ni är varmt välkomna hit Joel och Julius! Nu är det tid för nya äventyr :).

Jo, en sak till. Nu när ni ändå sitter vid datorn eller mobilen och läser det här skulle jag vilja rekommendera er att söka på artisten "Mandisa" och lyssna på låten "He is with you". Den handlar om tid och den är helt fantastisk! Jag lipar varje gång.

Det finns mycket att säga om tid.

Men nu är tiden inne för Johan att ta ut sina nybakade kanelbullar ur ugnen. Tiden är inne, det är dags. Det är "högtid" som Ulf Christiansson sjunger. Eller som Carrie säger i Homeland, "det är höglila".

Med dessa ord önskar vi er så småningom en god natt, men först en god kväll. Allt har ju sin tid :).

Kram! // Sandra & Johan

Ett djupt andetag.

Idag hade jag tänkt att skriva lite om vårt sista besök i rätten som vi har väntat på ett tag. Men igår kväll vid klockan 20:00, när jag plockade fram mina skor för putsning ringde vår advokat och sa att vi hade blivit bortplockade från listan. Domaren tyckte att det var för många fall och behövde ta bort något/några ärenden. Känns ungefär som ett rejält fridyk, man har liksom inte mycket luft kvar i kroppen. Men nu har vi snart deppat klart och är redo för vår nya tid om 2 veckor. Då har jag i alla fall tid på mig att få ordning på skorna.

Jag ser verkligen fram emot att komma till Sverige och visa Will vart han ska bo de närmsta åren. Jag tror han kommer gilla vår stora trädgård. Jag tror också att han kommer vara väldigt intresserad av trädgårdsarbete. Det verkar redan som om han har fått upp ögonen för det intresset. Kanske är det önsketänkande, eftersom hans mamma och pappa är mindre begåvade på det området. Will kommer nog göra farfar sällskap när han sköter om trädgården, för så är det faktiskt. Han är vår trogne trädgårdsmästare. Men nu har vi fått fler förebilder i fam Josef Hugosson, när det gäller trädgårdsarbete. Med andra ord finns det många handledare som kan lära Will det inte vi kan!

I går lät jag och Will mamma gå och shoppa lite under tiden Will hade sin dagliga middagslur. Överenskommelsen var sedan att vi skulle komma och godkänna plaggen innan köpet/köpen skulle ske. Men mamma var ju inte riktigt klar när vi kom, så vi fick hitta på lite aktiviteter under tiden. 

Först lärde jag Will att man kan krypa in i provhytten till mamma. Det jag inte tänkte på var att det inte är riktigt lika lätt för pappa att hämta Will om man kryper in hos grannen. Särskilt med tanke på att alla personer som provade något plagg den stunden var tjejer. Men lyckligtvis hann jag haffa honom innan det var för sent... Sedan finns det ju så många roliga speglar på sådana ställen. Dessutom sitter de i en mycket bättre höjd än hemma.

Sedan fick Will agera smakråd. Det gjorde han riktigt bra!

Efter allt shoppande hade vi förtjänat en banan innan det var dags för den dagliga promenaden. Den blev lite kortare än vanligt eftersom vi säkert måste hinna hem innan det blir mörkt. Här blir det mörkt klockan 18:45. Det är väl lite tidigare än hemma så här års har jag för mig?

Nu ska vi gå och trösta oss med en god bulle från det svenska bageriet.

En trevlig helg önskar vi och grattis alla studenter!

/ Johan & Sandra

Önskemålsblogg.

När jag pratade med min syster Angelica en gång frågade jag henne vad hon tyckte jag skulle blogga om. Vad vill ni veta? "Allt!" fick jag till svar. "Vad ni gör, vad ni äter, vad ni tänker, vad Will gör...".

Vad vi gör... jo, vi brukar gå upp runt nio på morgnarna. Lyxigt, jag vet! Och vad som är ännu lyxigare är att om Will vaknar på nätterna så märker jag inte det. Det gör däremot Johan, så han tar hand om den biten (även om Will oftast är väldigt snäll och mest ligger å leker med sina gosedjur tills han somnar igen). Alltså får jag dessutom sova hela nätterna! Hemma brukar det vara jag som har svårt för att sova medan Johan somnar i tid och otid. En gång somnade han när vi var i Globen på konsert med Bounce.

Därefter rullar dagen på med mat, lek, film, potta-stunder osv. Igår t.ex. var vi på Gudstjänst i ett slumområde som heter Kawangware. En man som arbetar här där vi bor bjöd med oss. Det var härligt, galet och högljutt! Till att börja med fick vi se kyrkan och skolan de håller på att bygga, sen fick vi sitta längst fram i Gudstjänstlokalen som några slags hedersgäster. Lokalen var liten, mickarna många och högtalarna på max. Och det var mycket lovsång, spontana dansinslag, barnvälsignelse, presentationstal av gästerna från "far, far away" (oss) och klockan tolv var det dags för oss att åka hem. Då hade inte predikan börjat än. Men Will satt som ett ljus och skötte sig utmärkt!

På senare tid har vi under våra promenader ofta mött en annan adoptionsfamilj och hejjat lite sådär. Sen sa Johan och jag till varandra att nästa gång vi möts måste vi prata lite med dem! Det visade sig att de var från Holland och igår hade vi vår första playdate :). Var på Valencia Gardens här i närheten tog en juice medan barnen lekte och härjade runt.

Så idag hade vi endast 1 plan; att äta glass. Vi mötte upp våra vänner Lyckander's på Osteria och avnjöt återigen en Italiensk, smaskig glass. Våra söner njöt minst lika mycket av att fylla askfaten med stenar och trampa ner rabatterna, och kul hade dom :).

Jag ska absolut inte tråka ut er med vad vi äter även om maten är en stor bit här. Dels vad vi ska hitta på att äta om dagarna men sen finns det också så mycket mat och restauranger man vill prova på. En gång bad vi vår hemhjälp att laga mat till oss och då blev det ris kokt i kokosmjölk samt hemmagjorda köttbullar i tomat- och grönsaksås. Riktigt gott!

Vad tänker vi då... ganska mycket på vad vi saknar hemma men också vad vi kommer att sakna med Kenya. Vi har ju verkligen fått möjlighet att varva ner här och det börjar vi märka nu. Till exempel: i början när vi stod i kassakön och det tog så vansinnigt lång tid för kassörerna så gick pulsen upp i 200 jämt och ständigt. "Hallå, det är ju jättelång kö och vi har stått här jättelänge och vi blir jättestressade!..." och så kommer man på att vi har ju inte bråttom alls. Inte en enda tid att passa faktiskt. Så lugnar man ner sig men efter 5 minuter står man där igen med pulsen på 200. Häromdagen när vi stod i kassakön så kom jag att tänka på att "här står jag nu, och det går jättelångsamt men jag är ju inte stressad alls... Jag har inte ens tänkt på att det faktiskt tar lång tid!". Tid är inte så viktigt här. Eller så är det det den är. Jag önskar i alla fall att jag ska kunna ta med mig det här lugnet hem och att det ska vara så länge det bara går.

Vad gör Will? Jo, idag har han gått runt och låtit som en gris hela dagen. 

Och så är han visst pappa upp i dagen har det visat sig; han älskar att plocka varor! Vi har lite konserver och annat i ett kökskåp och där gillar han att plocka in och plocka ut varorna, ibland lägga i dem i en påse och emellanåt också att krypa in i skåpet och leka "knack, knack, är någon hemma?" (det sistnämnda hoppas jag i och för sig att inte pappa gör på jobbet).

Och så gillar han att pilla sig i naveln.

Ja, det var lite svar på frågorna. Har du något önskemål om blogginlägg så går det fint att höra av sig :)!

Nu ska vi snart dricka te, det är också något vi gör ganska ofta. Ta hand om er! 

Kram // Sandra & Johan

I goda vänners lag.

I onsdags åkte tre familjer hem till Sverige, så i tisdags var det avskedsfika för dem på Gemina court. Alltid lika trevligt att träffas och umgås. Det är dock inte lika trevligt att säga farväl till vänner som vi umgåtts med i månader. Det blir lite tomt här då det inte kommer nya familjer i samma takt för tillfället. 

Det har varit lite av sociala veckan kan man säga. I onsdags var vi bjudna till Tomas och Marie, våra vänner som arbetar på Svenska skolan tillsammans med en annan adoptivfamilj. Till middag serverades typsik Kenyansk mat med b.la ugali och chapati. Jättegott och mycket trevligt. Will lekte med Noel och Sally, samt de båda hundarna Uffe och Laura. Men denna gången var Will lite rädd även för den lilla hunden. Men med lite support vågade han ändå klappa henne. 

Tomas och Marie har en helt fantastisk trädgård, med mycket fina träd och blommor. 

Vi delade en Taxi hem med Wills kompisar Sally och Noel samt deras föräldrar Johanna och Niklas. Det var lite trångt, men mysigt. Sally som fyller 2 år på midsommarafton utbrister plötsligt, "titta en apa" och pekar på en Kenyan. Ibland är det bra att de tappar modersmålet och styr över på svenska... Det blir väl värre hemma i Sverige!?!

Det här med skuggor kan vara intressant. Häromdagen blev Will rädd för sin egen skuggbild. Men efter en stund så var det rätt roligt att stå där mot väggen och göra lite olika moves.

Nu har vi haft familjen Fornegård på besök ett par dagar. De hade sitt första besök i rätten idag. Det har verkligen varit ett par fina dagar och än en gång slås man av vad många trevliga människor vi möter under vår resa här i Kenya. När de kom tillbaka från rätten hade de köpt tårta som vi firade med. Jag kommer själv ihåg lättnaden efter första besöket i rätten. Det är verkligen någonting att fira! 

I veckan fick vi även veta att vi är anmälda till vårt andra och sista besök i rätten nästa fredag den 14:e. Så nu håller vi tummarna att det blir av!!

Trevlig helg!

// Johan & Sandra.

This is Africa.

Vi har inget vatten. 

Typiskt Afrika kanske någon skulle säga men för vår del är det faktiskt första gången vi är drabbade. Och vi har klarat oss i många dagar, tydligen gick en större pump sönder i måndags men det är först idag som vattnet i vår tank har sinat. Inser snabbt vad beroende vi är av vattnet!

Lägger in ett par bilder från vårt promenadstråk. En del av den kallar vi "White River gatan" för den påminner oss om någon mindre stad, till exempel White River, i Sydafrika. På den gatan  är allt lugnt, knappt ingen trafik, fina är träden, buskarna å blommorna och där andas vi ut för en stund.

En liten röd Coca-cola kiosk är så väldigt mycket Afrika. Det finns oftast en runt varje hörn och det brukar vara billigt å bra. Så häromdagen när vi gick förbi köpte vi oss en Cola. Bara för att.

Will vill som sagt alltid ha en blomma i handen, eller ett löv. Men nu har han börjat med att ibland bara vilja hålla handen. Idag var han en hand-hållar-kille. Och när vi gick förbi fiket sa han "hemma"... För mycket fika? Nää...

Det är Johans tur att sköta nattningen i kväll. Så efter potta-stunden där jag hörde pappa komponera ihop nån ny sång om att "Wille är en liten plutt" väntar nu Älgen och Leo på att Will ska  ansluta till sängen och drömmarnas värld. Häromdagen såg det ut så här när Will väl hade somnat.

 Ja, alla sätt är ju bra...?!

Hoppas ni haft en fin helg, nu önskar vi er en härlig vecka framöver. Med nationaldag å allt.

Stor kram! // Sandra & Johan

Vi kom ihåg!

Till alla er som var oroliga att Will och jag skulle glömma Sandras första morsdag kan jag meddela att ni lugnt kan andas ut. Det blev en mysig dag som började med paketöppning för att senare bli den dagliga promenaden, men med ett fikastopp på Java. Där såg vi att Will är lik mamma när det gäller att vara svag för chokladkakor. Det var en stor bit som försvann lika fort som den kom. Tyvärr glömde vi kameran, men jag kan avslöja att Will åt själv och hade choklad i hela ansiktet. Ja...det syntes faktiskt väl faktiskt.

En månad går fort ändå. Vi väger ju Will varje månad på barnhemmet. Denna gången hade han gått ner lite, men vi litar inte till 100 procent på deras vågar... 14 kg visade den, så han är fortfarande en stabil kille. Detta var 5:e gången vi var på vägning, men första gången han blev bjuden på mat sedan han flyttade. Erbjuds det mat så är inte Will den som tackar nej. Det var en utsökt puré av diverse rotfrukter och grönsaker.

Sedan hände det märkliga...när Will ätit upp så kom mjölken. Hmmm just det den var ju varm på barnhemmet. Nu för tiden är den ju alltid kall. Efter att ha rynkat lite på näsan i början slank ändå mjölken ner.

Så här efter 5:e vägningen var det så dags att addera till ytterligare en tradition. När Sandra var ute med tjejgänget och åt, upptäckte hon att det fanns italiensk glass på den restaurangen. Turligt nog så ligger den bara ett stenkast från barnhemmet. Vi får nog göra oss fler ärenden till barnhemmet än bara vägning, för glassen är fantastisk!

Igår fick jag även möjlighet att spela squash för första gången. Jag blev inbjuden att spela med Hasse och Paul. Det var hur kul som helst även om jag fick duktigt med stryk då de var riktigt bra. Men jag kommer tillbaka! Det känns dock i kroppen att man gjorde lite rörelser man inte är van vid. 

Annars har detta varit en lite jobbig vecka där vi väntat och väntat på att rapporten från vår intervju med Childrens department ska bli färdig. Den måste vara klar innan man kan få tid för andra hearing i rätten. Vi får besök i mitten på juni igen och har då bokat in en safariresa till Masai mara. Från och med juni väntas den årliga "migration" äga rum då flera tusentals gnuer invaderar Masai mara. Det var vi oroliga för att missa om vi skulle behöva gå till rätten istället. Som tur var fick vi idag veta att vi kunde flytta safariresan ett par dagar så att det inte kan kollidera. Det känns grymt skönt, så det firade vi med att grilla lite oxfilé till middag. 

Det här med adoptionsprocessen är det enda som kan framkalla stress här i Kenya. Men nu råder återigen harmoni i familjen Cederholm. Vi gläds med familjen Lyckander som fick sitt domslut idag att deras Love nu även juridiskt är deras!

Allt gott önskar vi så här när maj blir juni!

// Johan & Sandra