Ibland går tiden långsamt och ibland går tiden fort, alldeles för fort. Det har gått ett antal dagar sedan vi hade möjlighet/ork till att blogga. Vi har varit på resande fot tillsammans med Sandras föräldrar och bror med fru. De kom förra söndagen och åker hem idag. Det känns som att tiden bara försvunnit, ändå har vi hunnit med att göra många olika saker under denna semestervecka. Veckan har innehållit safari med två dagar i Pilanesberg och en dag i Krugerparken. Vi har solat och badat, besökt utsiktspunkter med milsvid utsikt. Vi har åkt mycket bil och fått se vacker natur och Sydafrikas landsbygd som är något annat än denna vackra stad vi bor i. Vi besökte lyxresorten ”Sun city” som är helt makalöst påkostat som vi bara sett på film. Vi hade en fantastiskt rolig dag med bad i STORA vågor från en makalös vågmaskin samt åkt i diverse vattenrutschbanor med och utan gummiring. Känslan blir ändå ganska splittrad när man kan leva i sådan lyx, samtidigt som människor har det väldigt svårt på andra sidan berget. Å andra sidan skapar detta jobb åt många som bor i området. Därför är det blandade känslor på något vis. Vad är rätt, vad är fel?
Sandras bror gillar att klättra. Det förde oss till Waterval Boven som ligger ca 3 timmar med bil öster ut i landet från Pretoria sett. I den trakten slutar höglandet och övergår i låglandet. Det är så oerhört vackert och svårt att fånga på bild. Vi hade bokat ett boende som heter Acra retreat som verkade trevligt. Det var till och med trevligare än det såg ut på bilderna. Enorm utsikt, trevlig personal och väldigt god mat. Det där med klättring tänkte Sandras bror David genomföra med en av de lokala guiderna. Det gick tyvärr inte då alla var bokade. Reservplanen fick bli att jag fick bli Davids sällskap eftersom man måste vara två för att säkra åt varandra. Vi hyrde utrustning inklusive karta så att vi hittade till stället. Det var ju premiär för mig så jag måste erkänna att adrenalinet pumpade lite extra. Särskilt när vi kom fram till området där vi skulle klättra. Det var så oerhört storslagen miljö så det räckte gott med att vara lekman på området för att förstå att detta måste vara varje klättrares dröm att få klättra här. David gav mig instruktioner före under och efter klättringen. Det gjorde att jag kände mig trygg, trots att bergväggen var betydligt brantare än jag föreställt mig. Jag vet inte om jag fick hög puls av ansträngningen eller av kicken? Men det troliga är nog en kombination. Det gav verkligen mersmak.
Efter dessa dagar åkte vi för ytterligare safari i Krugerparken. Eftersom vi varit i Pilanesberg innan så blev detta lite bonus för oss. När man är så nära parken kan man knappast motstå att åka in, om än bara över dagen.
Sista dagen på våran resa gjorde vi ett besök i Sudwala caves. Det är kilometerlånga grottor som naturen skapat genom åren. Vi gick på en guidad tur där vår guide berättade historiken bakom. Det var väldigt intressant och sevärt. Det är väl värt ett besök om man är i närheten av Nelspruit.
Det har verkligen fungerat bra att resa med lillan. Hon har anpassat sig väl och känns allt som oftast väldigt trygg. Vi hoppas verkligen att hon även gillar att flyga... annars kan det bli några svettiga timmar.
Idag har vi packat och inhandlat lite saker som vi kommer sakna lite extra när vi åker hem. Det är biltong (torkat kött) som man äter som snacks, ouma skorpor, kakor och godis. Det ska ätas vid speciella tillfällen är det tänkt.
Nu sitter vi i soffan för sista kvällen här i Pretoria. Imorgon kl 15 lokal tid börjar vår hemresa då taxin kommer. När man tänker på dessa 5 veckor så har tiden ändå gått väldigt fort med undantag av några dagar under andra veckan. Då gick tiden långsamt eftersom dagarna såg ganska lika ut. Men sedan dess då vi varit mer rörliga och hittat på saker så har tiden bara försvunnit. Jag antar att det hör ihop med min något rastlösa personlighet. Ikväll är det blandade känslor. Att lämna detta fantastiska land med 30 grader och sol och sköna dagar som man får spendera med familjen är inte helt fel. Men samtidigt är det fantastiskt att få komma hem till hus, familj, vänner, kyrkan, jobbet och Sverige i adventstid. Då slår det mig... vad bra vi har det!!
Avslutningsvis vill jag citera Wills aftonbön från gårdagskvällen. ”Gud jag ber att vi ska få stanna här i 10 dagar till, eller åtminstone 5. Amen” Det har inte alltid låtit så, för barnen har verkligen längtat efter kusinerna och kompisarna där hemma. Men just nu ville han gärna stanna lite till...
Allt gott!! / Johan och Sandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar