En midsommarhelg.

För en vecka sedan var det midsommar. Jag hoppas ni hade en fin helg allihop! Jag tänkte berätta lite om vad vi hade för oss, här på andra sidan jordklotet.

På midsommarafton åkte "the tripple J" (Johan, Joel & Julius) till Kibera, en av de största kåkstäderna här i Nairobi. De fick se mycket, alltifrån kvinno-grupper där man tillverkade och sålde  hantverk till kyrkoverksamhet till att prata med en familj där alla hade Aids. En oerhört givande förmiddag förstod jag på dem.

Det är nog väldigt nyttigt att se hur människor lever i sådana områden. Man fylls av tacksamhet över hur bra vi har det i Sverige och inser även att man inte har speciellt mycket att klaga över. De problem som vi har i Sverige känns inte längre som problem.

Under tiden var Will och jag och roade oss på 2-års kalas. Det var ballonger å bullar å fiskdamm och såpbubblor. Ett hel-lyckat koncept tyckte Will :).

På eftermiddagen tog vi med grabbarna till stadsdelen Karen. Där började vi med sen lunch på Karen Coffehouse och fortsatte sedan till Mamba Village. "Mamba" är Swahili och betyder "Krokodil". Vi fick nyligen höra talas om stället och att man eventuellt kunde få möjlighet att faktiskt hålla i en krokodil... Det var vår önskan denna midsommarafton och till vår stora förtjusning fick vi chansen :).

Så på midsommardagen for vi till Masai Mara för några dagars Safari. Vi trivdes så på det ställe vi bodde förra gången och hade därför bokat in oss där igen. Rummen vi fick nu visade sig ligga längst ut på kanten och utsikten var ren och skär savann. Helt fantastiskt!

 

Bilderna får säga sitt men ni förstår ju att vi haft de väldigt gott.

Stor kram från oss, vi saknar er!

// Sandra & Johan

Det är olika.

I onsdags kom så vårt femte och sista besök här i Kenya. Åtminstone det sista planerade besöket. Vi blir nog kvar minst ett tag in i augusti, så det finns förstås tid kvar fortfarande om du sitter där hemma i Sverige och längtar till Afrika. 

Under onsdagen passade vi på att ta en promenad för att visa Joel och Julius hur vår omgivning ser ut. Man inser att man vant sig vid hur det ser ut och fungerar här när man har besök. Vi har trots allt varit här i ett halvår och blir därför inte särskilt förvånade när det kommer en "matatu" och kör på trottoaren eftersom det är trafikstockning. Eller så drar någon en stor kärra mitt i vägen som stoppar upp trafiken. Att detta inte är helt normalt för oss svenskar blir man lite extra påmind om när man har besök från Sverige.

Att man skulle se höns mitt i Stockholm är ju inte särskilt troligt. I Nairobi är det vardag. 

Vi passade på att handla lite frukt till våra utflykter.

I Sverige är det ju vanligt att man sätter upp en skylt när något hus är till salu. Här informerar man även om att fastigheter och tomter inte är till salu. Det är faktiskt ganska vanligt här av någon anledning.

Efter en första trevlig dag, gick vi vidare till en andra ännu trevligare dag. Vi åkte till Naivasha och Hells gate samt Crescent Island. Hells gate blev en helt ny och spännande upplevelse för oss som vi varmt rekommenderar om man är lite äventyrlig av sig. För emellanåt var det faktiskt lite läskigt. Bergsklättring utan några som helst säkerhetsannordningar. Benen blev riktigt sega efter denna utmaning. Will väger trots allt lite över 14 kg. Jag vet inte varför det heter som det gör, men det kändes ändå som att komma till himlen efter ca 2,5 timmars klättring och vandring i denna underbara miljö.

Det finns också mycket djur i området. Men i likhet med Crescent Island är det även här bara gräsätare. Det var ju tur för oss. Vissa djur roade sig mer än andra.

Vi fick även möjlighet att besöka en aktiv vulkan. Det var ganska varmt och ångan gjorde att känslan blev lite trolsk. 

Eftermiddagen spenderade vi sedan på Crescent Island. Det är en väldigt speciell känsla att gå runt bland alla djuren till fots. Väldigt tyst och lugnt, vilket är en skön kontrast till Nairobi.

När man ser ett utedass så där mitt ute i buschen så tänker nog många med mig: nä jag håller mig nog. Joel och Julius tänker mer: Åh det måste vi testa. Det är ju olika!

Sedan var det dags att vända tillbaka till Nairobi. Det är ungefär lika långt som mellan Vetlanda och Jönköping, men tar mer än dubbelt så lång tid. Här kan man inte bara mäta avståndet, utan också hur dåliga vägarna är och hur många dåliga bilar som kör på den dåliga vägen. 

Än en gång blir vi påminda om hur roligt det är med besök. Det sätter verkligen guldkant på tillvaron. Det är två sköna grabbar, de där Joel och Julius. 

Allt gott!

/ Johan & Sandra