måndag 28 oktober 2013

Måndagsreflekterar.

Oj, vilket kuraunderenfiltisoffan-väder det blev. Lillknatten sover och jag tar min stund framför datorn med te-koppen i handen. Jag älskar den stunden. Men jag vet att jag inte hade uppskattat den lika mycket om inte han var där och höll mig sysselsatt resten av dagen.

Sitter iaf och lägger över bilder från helgen och reflekterar lite. Det var allt en fin helg. Gått på härliga möten, firat min kära far, stannat uppe senare än på lääänge och spelat spökboll med Tonåringarna. Fullt upp förstås, och då är det ganska skönt att inte göra mer en nödvändigt en dag som denna. 





På sista bilden tjurar han lite. Det visar han ganska tydligt.

Hoppas att ni inte behöver ge er ut så mycket mer idag utan att ni får möjlighet att mysa lite i soffan i stället. Nu går vi snart in i november och då dröjer det inte länge tills vi får sätta upp de där ljusstakarna och stjärnorna i fönstret. DET ser jag fram emot! 

Men nu är nu och här är här. Jag tror jag sätter igång ugnen, väcker sömntutan där uppe och så tar vi och bakar nåt gott... ja, så får det bli. Hej så länge.

Kram // Sandra

onsdag 23 oktober 2013

Lite som en besiktning.

Att adoptera har inneburit oändligt med pappersarbete. Under förra sommaren var hela köksbordet överbelamrat med dokument som skulle samlas in för att sedan skickas till Kenya. Utdrag från diverse register, dokumentation och intyg från banken, intyg från arbetsgivare, läkar- och hälsoundersökningar, bilder på oss, familj, huset och aktiviteter, hemutredningen, socialrapporter, referensutlåtanden med mera, med mera... Och allt skulle förstås översättas av auktoriserad översättare. Det blev en ordentlig mapp som fick åka med bud hela vägen till Little Angels Network's kontor i Nairobi.


Och vid slutet av vår tid i Kenya, när vi fått vårt domslut och skulle söka tillfälligt pass, ja då var det återigen en tid av pappersarbete. Och så kom vi hem. Pappersarbete? Jodå. Till adoptionsorganisationen, till försäkringskassan och skatteverket, till socialnämnden och så vidare. Jag tycker inte att det är särskilt jobbigt (just nu iaf), det är liksom bara ett konstaterande att pappersarbete tillhör. Det är säkert en hel del sådant att ordna med när man får biologiska barn också.


Och så var det det här med läkarbesök. Lite som en besiktning att gå igenom känns det som. Vi har varit på barnmottagningen, tagit prover, vi har varit hos tandläkaren, BVC-sköterskan har gjort hembesök och senast idag var vi på röntgen. Det gick fint, han låg still. Sen att han övrig tid sprang runt och tryckte på lyse-knappar, inställningspaneler och nöd-stop spelar mindre roll, det var ju den där stunden på britsen som var det viktiga :).

Efteråt gick vi för att hälsa på Johan på jobbet. Vi gick runt i affären en stund och letade men då vi inte fann vad vi sökte föreslog jag att vi skulle ringa till pappa. I samma stund kom han. "Det där med att ringa är överflödigt, det hörs ju lång väg att ni kommer...". Vad nu pappa ville säga med det. 

Resten av dagen tar vi det lugnt, Will och jag. Han är faktiskt bra på det också. Och i kväll ska vi försöka öva lite advents- och julsånger inför kommande högtider. Min vision är att han då kryper upp i soffan, sitter stilla och bara lyssnar... ;).


Kram kram // Sandra

söndag 20 oktober 2013

Älgjakt

Under vår vistelse i Kenya var det vissa saker som man längtade lite extra efter. Jag brukar sätta upp mål för saker och ting och gjorde så även i Kenya. Om vi får tid i domstolen då så kan vi kan åka hem då... o.s.v. Det mesta missade jag som ex: den svenska sommaren, kräftfiske och bockpremiär. Men när allt detta missades så var älgjakten det stora målet. Det är för mig en utav årets höjdpunkter. 




Will följde med för att titta på älgarna som vi skjutit. Han passade på att klappa dem samtidigt som han sa mmmm, åhhhh, för de har ju så mjuk och mysig päls... Will´s kusin Carl satt med på pass igår när hans pappa Daniel sköt en kalv. Jag ser fram emot den dagen när Will blivit så stor så att han kan följa med och jaga. I dagsläget känns den dagen ganska avlägsen då tystnad är av största vikt för att eventuellt kunna fälla en älg. Det får nog vänta 3-4 år så där...

Will och mamma gjorde ändå sitt bästa för att jag skulle komma i stämning inför älgjakten.




När jag kom hem från jobbet en dag, hade de lagat pastaälgar till middag. Sedan fick jag även en påse viltsnacks korvar att ha med på jakten. Vilken fin överraskning för en jaktidiot som mig!

Jag är väldigt glad och tacksam att vi hann hem till älgjakts premiären. Det är verkligen balsam för själen att få sitta ute i skogen i lugn och ro för att sedan helt plötsligt ha en puls på över 200. Det är en svårbeskrivlig känsla som måste upplevas.

/ Johan.

söndag 13 oktober 2013

Party times.

Det finns en sång som heter "Party time" men vi har gjort om den lite för Will's skull och sjunger i stället "Potty time". Då vet han att det är dags att gå till pottan. Den senaste tiden har vi dock haft en hel del party time. Som i fredags till exempel. Vilken fest vi kom till! På Tonår hade de ställt till med ett ordentligt party - för vår skull!! Vi fick honnörsbord, tårtbuffé, tävlingar och stiligt klädda värdar. Tack hörrni, var och en som var där eller involverade, ni är ju bäst :)!




När man fyller 30 och befinner sig på andra sidan jordklotet så får man ordna med retroaktiv fest några månader senare, när man är hemma igen. Så för ett par veckor sedan bjöd vi familjerna på kalas. Och som jag blev uppvaktad! Dels med den här - denna gigant, denna bjässe:




Ja, det är en Zuccini. Från Diana's trädgård har jag förstått. Vad gödslar hon med, tro? ;)

Jag fick ett par fantastiskt fina tavlor som ni ska få se när de väl har kommit upp på väggen.
Och så fick jag en barnvaktsbiljett samt biljetter till konsert med Samuel Ljungblahd som inkasserades igår. Vilket sväng det var! Ville inte att det skulle ta slut. Hade Will varit där hade han ropat "igen, igen, igen!" och det gjorde vi fast med applåder i stället. Så vi fick vårt extra nummer ;). 


Intäkterna från den här konserten gick faktiskt till en organisation som heter New Life Mission och jobbar emot Kenya. Vi besökte ett av deras barnhem vid ett tillfälle och det känns helt klart lite extra när man kan relatera till det som berättas.


Nu ska vi festa till det lite med te och choklad. God eftermiddag allihop!

Kram // Sandra & Johan

onsdag 9 oktober 2013

Något litet, vackert & unikt.

Något som verkar höra föräldraledighet till är fika. Mycket fika blir det. Och det är väldigt mysigt förstås :). Vi har inte precis superstressat med att packa upp alla våra saker från Kenya men häromdagen putsade jag upp de fina kopparna vi köpte på Kazuri. Kazuri betyder ”något litet & vackert” och där tillverkas pärlor, smycken och keramik.


Så nu är det lite extra roligt att fika! När man får dricka kaffet eller téet ur små & vackra muggar som också är handgjorda - och därmed blir ju var och en unik. Som du och jag.
Charmigt. Gillar det.

Idag har vi varit på Pinglan och fikat. Och på vägen hem lekte och njöt vi av den vackra hösten.






Hoppas du också får njuta av denna hösteftermiddag. Och kanske piffa till den med en fika med favoritmuggen? Det är du ju värd ändå :).

Kram // Sandra

onsdag 2 oktober 2013

En hjälpredare.

Vi var på shoppingtrip igår. Fast "inköpsresa" låter nästan bättre... I vilket fall, vi fick spendera dagen med mormor & mostrar & kusiner. En av de STORA fördelarna med att vara föräldraledig! Överst på listan stod "pall" för vi har saknat en ända sen vi kom hem från Kenya. Men nu står den där och nu kan han vara med och hjälpa till så mycket han bara vill. Min egen hjälpredare.


I Nairobi hade vi Nellie som hjälpte oss med städ och disk och tvätt och allt sånt där som kan vara ganska tråkigt men helt nödvändigt. Och vi blev snabbt bortskämda. Faktum är att vi saknar henne lite nu, det behövs verkligen städas här... 
En gång, det var en fredag, tvättade Nellie vårt duschdrapperi till den dusch vi använde mest (den andra var så dåligt tryck i). När vi senare skulle hoppa in i duschen insåg vi - "Åh nej, hon har ju tvättat draperiet... Och hon kommer inte tillbaka förrän på måndag, nu kan vi inte duscha här på hela helgen!!!". På riktigt, vi tänkte så. Inte förrän efter en stund kom vi på att "ja, eller, vi skulle ju kunna sätta upp draperiet själva...". Japp, vi hade blivit enormt bortskämda. Så ni förstår ju att det kan vara lite tufft med omställningen här ;).


Min hjälpredare och jag ska snart laga lite mat. Vi har lovat pappa en överraskning till middagen, något som också införskaffades på inköpsresan. Vad det är får vi avslöja en annan gång. 

Stor kram till er alla, vi hörs snart igen!

// Sandra & Will