En härlig dag.

Idag var en stor dag i vårt liv. Ja för hela familjen Cederholm var det en stor dag. Det yngsta nyförvärvet har kanske inte helt fattat detta ännu, även om man märker på honom att han är tillfreds och harmonisk.

Vid lunchtid idag var det dags att äntligen ta med vår lille son hem till vår lägenhet. Det har gjort så ont i hjärtat varje kväll när han stått vid dörren och gråtit när vi gått hem. Nu var det dags för nya äventyr, att se något annat än "bara" barnhemmets miljö. Visserligen fick han en liten föraning redan igår när vi var på den obligatoriska läkarundersökningen och åkte safaribil. Läkarundersökningen gick jättebra. Frisk som en nötkärna, men det gjorde lite ont i fingret när syster stack i nålen.

Väl hemma i lägenheten idag så var det dags för en något försenad sovstund. Det var lite svårt att komma till ro, men när mamma höll handen och klappade mig på ryggen så somnade jag i mitt nya rum. Därefter var det dags att sitta på pottan, precis som vanligt. Vi fick också tillfälle att inviga den nya bärselen. Jag satt på pappas rygg när vi gick och handlade lite i snabbköpet.

Innan klockan började närma sig sovdags, blev det även ett härligt bad i baljan. Hela badrumsgolvet blev blött, men vad gör väl det? Därefter var det hög tid att koppla upp sig på skype och visa upp mig för mina mor- och farföräldrar m.fl. Det var jättekul att vinka till dem ända tills jag somnade i mammas famn.

En härlig dag!

Sov gott // Johan, Sandra och Will

Julefrid.

Efter ett par dagar som varit lite tuffa på aklimatiserings-planet så infann sig idag julefriden.

Vi fick tillträde till vår lägenhet igår morse och när vi kom dit var allt en enda röra. De som hade bott där hade lämnat halva sitt bohag så som kläder, sänglakan, mat med mera. Så det blev inget trevligt första intryck tyvärr. Men hyresvärden tog tag i det direkt och på kvällen när vi kom hem städade vi själva också, bara för att känna att det är rent. 

Den lite olustiga känslan höll dock i sig ända fram tills vi kom till barnhemmet i morse. Där satt nämligen barnen och tittade på film (VHS, kan vara värt att tillägga) som handlade om julens budskap: att Jesus föddes och att det är den bästa presenten av dem alla. Där och då infann sig julfriden :).

Nu får vi bara ge det några dagar så ska nog det här kunna kännas som hemma också. Helst hade vi velat bo tillsammans med de andra svenska adoptivfamiljerna men regeringen har satt stop för fler västerlänningar i de områdena. Vi håller dock tummarna för att dessa regler ska ändra sig så att även vi kan få flytta dit.

Annars är det inte så mycket julstämning här men vi tar tillfället i akt och myser till det lite extra. Så efter att ha ätit en god Boerwors och guavajuice så ska vi nu dricka te, äta pepparkakor och julskum och titta på film.

"Flower" är oerhört populärt bland alla barnen.
De plockas, dissekeras och tuggas gärna på.

Lekhörnan på barnhemmet.

Jul-lunch på Java Coffeehouse

Merry Christmas to all of you!

Sandra & Johan

Cash is king.

Någon sa att Kenya är kontanternas förlovade land och det var ingen underdrift. Mycket ska betalas i cash, exempelvis hyran. Vi får betala 120 000 KES (ca 9500 SEK) i månaden för vår lägenhet och maxbeloppet att ta ut i ATM-maskinerna är 40 000 KES. Så där får man stå en stund. Dessutom betalas det ut i 1000 KES-lappar...

Lägg sedan till att vid inflyttning till en lägenhet vill hyresvärden ofta ha två månadshyror samt en deposit på ytterligare en månadshyra... Ja, matten får ni göra själva. Mycket kontanter blir det i alla fall!

Tight att få in i plånboken.

Trevlig uppesittarkväll på er allihop!

// Sandra & Johan

Ledsen och glad.

Det är konstigt att man kan bli ledsen och glad på samma gång. När vi efter andra dagen på barnhemmet började säga hej då till vår lilla pojke, ville han följa med oss hem. Han sprang och ställde sig vid dörren innan vi hade börjat gå. Bye bye räckte för att han skulle fatta vad som var på gång. När det sedan gick upp för honom att han inte fick följa med, blev det ett enda stort "gallskrik". När vi sedan tittade in genom fönstret ser vi honom banka på dörren samtidigt som tårarna sprutade. Då blir man ledsen och glad på samma gång. 

Barnhemmet

Vår lunch idag, med en färskpressad mangojuice.

Lekparken

En Indisk familj kom på besök till barnhemmet. Deras dotter fyllde två år, därför bjöd de alla barnen på barnkalas!


/ Johan & Sandra

Feelings all over the place.

Lyckliga. Överväldigade. Lättade. Lugna.

Förväntansfulla. Nervösa. Tacksamma. Ovana.

Solbrända. Utmattade. Överförtjusta.

Allt.

Sov gott // Sandra & Johan 

En dag i taget.

Att ta en dag i taget och bara se vad den har att erbjuda är så vi kommer att leva här inser vi. Oerhört avstressande, och nyttigt tror jag också. Och en dag kommer vi alldeles säkert att vara utless på det ;).

Så här blev dagen idag:

Vår transportsamordnare Sam ringde vid frukost och undrade om vi kunde flytta eftermiddagens möte med vår ”social worker” till förmiddagen istället. Två minuter senare ringde han igen och sa att vi får tillgång till vår lägenhet i morgon. Bra, då förlänger vi vårt boende här med bara en natt.

Vårt möte på Little Angels Network gick fortare än vad de planerat så det fanns ingen bil tillgänglig när vi skulle skjutsas tillbaka. Vi satte oss helt enkelt ute i trädgården och väntade tills bilen kom. Hakuna matata.

Därefter svängde vi förbi några svenska familjer och hämtade saker vi köpt av en annan familj som lämnade Kenya förra veckan. Det var många trevliga överraskningar i lådorna så nu har vi ett bra start-paket till vårt nya liv här nere :). Tack!

Efter det blev det en tupplur…

Ja, och så rullade dagen på. Ingen stress what so ever.

Så nu, efter en fin hamburgare på Java coffehouse ska vi titta på en film och sen hoppas vi på att vi kan sova. Imorgon är ju den stora dagen, då ska vi få träffa vår son! Förberedelserna är igång: kamerabatterierna är på laddning, kläderna hänger på utsträckning och älgen är framplockad. Vi är redo.

Love // Sandra & Johan

Bildbevis.

På att vi faktiskt har tagit oss till Nairobi, den "gröna staden i solen". Med de gropiga vägarna, skulle vi vilja lägga till. Bildbevis på det kommer längre fram.

insamlade pengar från Willy:s personalen växlade till US Dollar

Visumansökan på flygplatsen i Nairobi

insamlade pengar växlade från US Dollar till Kenyanska Shilling

Johan ringer hem och meddelar att vi är framme

en kopp Kenyanskt te i väntan på vårt rum

vårt hem för tillfället, Gracia Guesthouse

en "jul-kör" sjöng så taket lyfte i köpcentrat

kvällsunderhållning. Johan vann.

trädgården på barnhemmet där vår son finns. Gissa om vi var sugna på att gå in :)

Sov sött // Sandra & Johan

And so it begins.

Välkommen till kodak Moments, en blogg om de där gyllene stunderna i vardagen och livet som är värda att föreviga i bild eller ord.

Nu har äntligen vårt äventyr börjat, vi är i Kenya och ska adoptera en liten pojke :). Därav kommer inläggen den närmaste tiden att handla om våra upplevelser och intryck kring detta. 

Jag är så glad att vi kunde vara med en stund på Gudstjänsten i söndags, där fick vi höra precis de orden vi behövde få höra inför den här resan. Joakim läste från Psalm 139, en text som har blivit tonsatt och framfört av bl.a André Crouch och Oslo Gospel Choir:

"You know all my words before I speak

You know where I stand, and what I seek

You know if I'm laughing or if I'm crying...

Lord, You know when I sit and when I stand

Each moment I live I'm in Your hand...

Long before I was born, Your eyes could see me

You knew all my days before they'd ever reach me

so come what may, I know You'll be there

Lord, You're never sleeping...

On the wings of the dawn I might fly

To the end of the earth, beyond the sky

I could go anywhere

But You'd always be there

Wherever I go."

To be continued.

// Sandra & Johan