Att spendera några månader i Kenya har varit både spännande och roligt i många avseende. Inte minst när det gäller att träffa nya människor, som vi gör hela tiden. Både många nordiska adoptivfamiljer och kenyaner.
Under vår vistelse i Kenya har vi använt oss av taxi så fort det har varit för långt för att gå. Vår trogna taxichaufför Isaiah ställer upp i tid och otid. Kan inte han så skickar han någon av sina anställda, Elphas eller Martin. Jag har länge pratat om att följa med Isaiah på fisketur som jag hört att han anordnar. Häromdagen bar det av till Karen och Mamba village, där det finns en damm som man får fiska i mot en liten avgift på måndagar. Det var mete med mask som gällde. Det vi kunde förvänta oss på kroken var b.la. tilapia. Den fisken har jag erfarenhet av från frysdiken på Willys, men någon mer erfarenhet än så blev det inte. De var inte i hugget den dagen. Vi hade något napp, men de tog bara masken för oss. Däremot var det en annan kille som fick en precis när vi kom. Så nu vet jag i alla fall hur en levande ser ut... Hur som helst var det en fantastik förmiddag. Bara sitta i lugn och ro och titta på ett flöte. Det är verkligen balsam för själen och en stor kontrast till trafiken och avgaserna i Nairobi. Tydligen var inte vädret det bästa om man vill ha mycket fisk. Solsken är att föredra sa de, och det var jämngrått på himlen hela förmiddagen.
En annan kenyan som vi inte kommer att glömma är Richard. Vår trogna och trevliga vakt, som tyvärr slutade här för ett par veckor sedan. Vi saknar honom så! Han var oerhört omtyckt av alla utom en person. Tyvärr var det den personen som har hand om löneutbetalningen för vakterna här på området. Han vill tydligen byta ut vaktbolaget som har ansvaret här mot ett annat billigare så att han får en ännu tjockare plånbok. Den här mannen har två lägenheter på området. Han bor i den ena och hyr ut den andra. Vi betalar väldigt mycket pengar för en sådan här lägenhet, så vi förstår ju att det är en välbärgad man. För ca tre veckor sedan försvann en av hans söners cyklar som står olåsta här på gården. Vakterna fick skulden för det, trots att det inte varit något inbrott här. De flesta är övertygade om att endast ägaren själv kan ha gömt undan cykeln. Men han krävde att vakterna skulle stå för cykelns värde: 25 000 kenyanska shilling. Drygt 2 000 kronor motsvarar det. Vakterna här tjänar 7 000 shilling i månaden, ca 600 sek. Jag såg på Richard att det var något som tyngde honom. Han brukar vara ett enda stort vitt leende från öra till öra. Han öppnade sig och berättade den här förskräckliga historien för mig. Han oroade sig givetvis för hur han skulle kunna betala hyra för sin bostad. Han sa, "det är ok att gå och lägga mig hungrig, men att ligga och grubbla över hur jag ska betala hyran gör mig sömnlös och då blir allt jobbigt". Sandra och jag bestämde då att vi betalar hans lön för juli månad. Han blev så oerhört tacksam. I går började han jobba på ett nytt ställe. Hans arbetsgivare ville ha honom kvar på företaget och förstod att han inte var skyldig till den försvunna cykeln. Därför ville Richard gärna bjuda hem oss innan han började på det nya jobbet. För hans arbetstider är 06:00 till 18:00 måndag till söndag. Sedan är han ledig en månad under året och om ledningen är på gott humör blir det kanske en vecka till någon annan gång om han har tur. Så det är inte lätt att hitta ett tillfälle att besöka honom. Det blir ju mörkt 18:45 och då ska man inte vistas ute, särskilt inte som vit i en kåkstad. Richard har sin fru och son i Kisi, en hel dags bussresa från Nairobi. Där tjänar en vakt ca 500 shilling i månaden, ca 40 kronor. Därför bor han själv i Nairobi för att försörja sin familj. Han drömmer om att kunna köpa några kor, getter och kycklingar och vara sin egen chef hemma i Kisi. Men det tar lite tid att samla ihop pengar då hans hyra är 4 300 shilling i månaden. Han har valt bort att ha el för då skulle hyran vara 5 500. Nu har han ett fotogenljus och så lagar han mat med hjälp av grillkol.
Richard var stolt över att han hade vita kompisar på besök. Han hade på sig tröjan som han fick av oss när han slutade. Han bjöd på sötpotatis och fanta som faktiskt smakade bra. Han visade vart man hämtar vatten på området. Toalett och dusch delade man med ca 40 andra familjer. Det fanns tre toaletter och 2 duschar. Vi tackade Gud att vi inte var nödiga just då!
För att tjäna lite extra pengar så tvättar vakterna ibland bilarna åt de boende på området. För en utvändig tvätt får de då 100 shilling (8 sek). Ska bilen även städas så får de det dubbla. Ett bra sätt att tjäna ihop pengar till mat tycker Richard. Jag frågade honom när han äter, för jag har aldrig sett honom äta lunch på sitt arbetspass 06-18. Nej jag äter bara en gång om dagen svara han då. Middagen består alltid av ugali (majsgröt). Tillbehören varierar dock. Om han inte äter ugali, påstår Richard att han känner sig matt och sjuk dagen efter. Så det är nog dumt att chansa på att byta rätt...
Richard är verkligen barnen favorit. Will älskar honom och jag vet att många andra barn gör detsamma. När vi gick uppåt grinden där Richard troget stod och öppnade och stängde hela dagarna brukade han snabbt gömma sig när han såg att Will kom. Sedan började han skälla "voff voff". Det tyckte Will var jättekul. Så häromdagen när vi var ute och lekte, sprang Will fram till vaktkuren och ropade voff voff. Men han fick inget svar för ovanlighetens skull. Richard har ju slutat... Det var faktiskt så att pappa blev lite fuktig i ögonen. För de är verkligen kompisar Richard och Will.
Det har även varit väldigt nyttigt för mig att få gå ut och prata med Richard om dagarna. När man är så upptagen och uppretad på grund av denna besvärliga adoptionsprocess, där det tar 4 dagar att ändra stavningen Joham till Johan så får man lite perspektiv på sina problem när man pratar med Richard. Helt plötsligt känns det som att man inte har ett enda problem i hela världen.
Gläd er över att ni bor i Sverige!
/ Johan & Sandra
