lördag 17 augusti 2013

Inget är som väntans tider.

När man väntat och väntat på att få sitt domslut så återstår ännu mer väntan. Väntan att få åka hem och krama om alla nära och kära. Men nu är det ändå en annan typ av väntan. En väntan där man faktiskt känner att man kommer framåt och närmre målet hela tiden. Tidigare har man stundtals känt att väntan inte leder någon vart. Kanske känns det lättare att vänta lite när man ser målet i horisonten. Ungefär som när man passerat Oxberg i Vasaloppet och tar de sista höjdmetrarna upp till Hökberg, och man vet att man har bra glid under skidorna.


Vi har de senaste dagarna funderat på vad vi vill göra de sista veckorna i Kenya. Karura forest var en utflykt som vi inte ville missa. Därför åkte vi och två andra familjer dit på en halvdagsutflykt. En härlig dag med perfekt väder. Det var lite mulet på morgonen för att sedan spricka upp lagom till vår medhavda lunch som vi intog på våra masaifiltar som passar lika bra på picknick som till klädesplagg.








En härlig miljö att promenera i bland grottor, vattenfall och härligt varierande skog. Skönt också att komma från stan lite och känna lugnet och andas in frisk luft. Dessutom fanns det till barnens stora glädje en lekplats.
Will ville ha en "lyckopuss" innan det var dags för kanan.




Senare på kvällen var det dags för girls night out. Mammorna i de svenska adoptivfamiljerna gick ut för att lyssna på musik och äta en bit mat. Det bäddade för en killkväll på Cedar Springs med Johan och Will Cederholm. Vi beställde lite hämtmat och sedan var det dags för film. Men Will var lite trött så han gick och la sig. Så jag fick titta på de svenska kriminalfilmerna (som inte Sandra tycker om) själv. 



Igår gjorde jag en utflykt tillsammans med tre andra grabbar till toy market. En marknad som i huvudsak är en secondhand marknad. Jag hade hört att man kan fynda skor där. Vi bestämde att vi inte skulle blogga om det här... fyra grabbar på shoppingtur utan några tjejer att skylla på. Vi var inte helt säkra på att det skulle höja vår manliga status. Men jag är ju lite feminin och dessutom väldigt nöjd med mina inköp, därför måste jag bara berätta detta. Sedan är det ett lite halvfarligt område sägs det...så då kan det vara passande med fyra muskulösa grabbar som tar hand om inköpen. Så att eee...



I torsdags kom så de första av tre papper som vi väntar på. Känns skönt att bocka av det på att göra listan. I nästa veckoslut kan vi i bästa fall få nästa. Så vi väntar med spänning!

Tiden går fortare när man gör olika utflykter under tiden man väntar. Men jag har också upptäckt att man kan träna sig på att vänta. Väntan kan också se ut så här:




Ni som väntar på oss, får vänta ett par tre veckor till. 
Vi väntar på att få träffa er!

Varma hälsningar / Johan & Sandra.
 

1 kommentar:

  1. Och vi längtar efter att ni får komma hem och träffa er på stan någon gång!Välkomna hem när den resan får hända er!

    SvaraRadera