My Will Our Will God's Will

Det var en sen måndagseftermiddag i november. Närmare bestämt den 26:e. Vi hade bestämt att vi skulle ta en kopp kaffe tillsammans i ledningsgruppen på Willys i Vetlanda. På väg upp till fikarummet ringer Sandra och säger "code: black" det första hon gör. Jag fattade inte alls vad hon menade eftersom jag helt hade glömt vad code: black var för något. Vi bestämde i ett tidigt skede när vi skickat in våra papper till adoptionscentrum att när vi väl fick beskedet så skulle vi använda oss av den koden för att den andre skulle veta att det var läge att gå undan för att prata ostört. Nu var jag själv och frågade därför Sandra vad hon menade. Vi har fått en pojke säger hon då! Jag blev helt chockad och gråtfärdig på samma gång. Mycket känslor i omlopp kan jag säga. Det kom så väldigt oväntat eftersom vi gick och väntade på NAC - besked som är ett förhandsbesked på att vi snart ska få ett barnbesked. Det kom aldrig till oss. Vi fick alltså barnbesked direkt pang bom. Tidigare på dagen hade jag därför sagt lite självsäkert till min regionchef Stefan "det är lugnt, vi klarar både julförsäljningen och bokslutet vid nyår innan vi åker". Jag fick därför krypa till korset och ringa upp honom och meddela: "vi måste åka innan jul". Ok då löser vi det säger han då. Man kan verkligen säga att både jag och Sandra har väldigt bra arbetsgivare i Willys och Myresjöhus som visat stort tålamod och varit förstående för denna lite märkliga process att inte veta vare sig när man ska åka till Kenya eller när man ska komma hem. När de här samtalen var över skulle jag då äntligen släntra in till ledningsgruppfikat. Jag satt tyst i några minuter innan jag kunde säga något. Men helt plötsligt säger jag bara: jag har blivit pappa. Det som var lite komiskt i det hela var att vi redan innan hade planerat en presentation av min ersättare som butikschef på tisdagen, dagen efter alltså. Vi tyckte att vi var ute i god tid med planeringen... Men det räckte i alla fall:-)

Med spänd förväntan öppnade vi senare den kvällen mejlet med information och bilder på vår pojke. Från den dagen var han vår.

Idag den 8:e augusti blev han vår även juridiskt. Ja det är sant, vi har äntligen fått vårt judgement!!!

Jag skulle vara vid rättssalen klockan 14:30 för att ta emot vårt judgement. Men då var det inte en människa i korridoren utanför. Då blev jag lite nervös att vi inte skulle få det idag heller. Men fem minuter senare kommer en man och frågar om jag är Mr Cederholm. Han sa att domaren inte är i rättssalen idag, men att han kan ta emot oss på sitt kontor. Sedan följde ytterligare väntan innan vi till sist fick komma in och buga inför den store domaren. Han skrev på vårt domslut och då kände jag en väldig tacksamhet för första gången till domaren, som annars har fördröjt vår process med flera inställda möten. 

Idag har vi firat med middag på restaurang och mys hemma i soffan med fruktsallad och glass. I kväll väntar även en påse ostbågar som kom hit tillsammans med familjen Grahn i början av maj. Den som väntar på något gott... Ja vi har fest!!!

Så varmt tack till alla er som har tänkt på oss inför den här dagen. 

Och tack Gud.

Kram // familjen Cederholm