Efter en lång resa på ca 24 timmar dörr till dörr så kom vi äntligen fram till Pretoria. Denna gången ett mycket varmare Pretoria än när vi fick Ellie i Juli 2016. Staden välkomnade oss med ca 34 graders värme och sol. Därför spenderades många timmar i den lilla poolen på gården de två första dagarna. Det är en ganska skön känsla att hitta i staden och veta hur saker och ting fungerar. Det gör att vi fullt ut kan koncentrera oss på spänningen i hur det första mötet med vår yngsta dotter ska bli.
Utöver poolen så har vi hunnit med en genomgång av adoptionsprocessen med en representant från Abba. Vi fick då veta att vi troligtvis får hem vår dotter på tisdag 29/10 och att vi dagen innan ska få besöka henne på barnhemmet. Vi fick beskrivningen att hon är en blyg tjej som är lite reserverad inför nya människor. Inte så konstigt egentligen, men det gör att man blir lite mer nervös för de första dagarna när vi ska knyta an till varandra. Även om det är tredje gången och vi får ses som ganska rutinerade i adoptionssammanhang, så är man nervös! Vad har hon för personlighet? Hur kommer vår kommunikation att funka? Hur reagerar de äldre barnen? Många tankar...
Idag lördag var vi på Menlyn shopping mall. Ett megacenter med väldigt många butiker i flera plan. Det är så stort att även jag med skapligt lokalsinne känner mig smått förvirrad när man ska hitta rätt utgång. Dessutom under tidspress när taxin väntar. Kanske inte så smart att åka dit en lördag när det är som mest folk. Men vi behövde införskaffa en del saker till lilltjejen. Känns konstigt att köpa blöjor och barnmat igen...
Boendet här är trevligt då vi har en härlig trädgård och som sagt en liten pool som hjälper till att få tiden att gå samt att svalka oss. Lägenheten är enkel och inredningen känns lite som när man var hemma hos mormor som barn... Det är väldigt lyhört, så man blir lite nervös när våra normalt sett morgonpigga barn vankar tidigare än vanligt av de högljudda fåglarna utanför. Då börjar barnen leka si så där 05:30 och Will är inte känd för att vara lätt i steget. Så därför blir man nervös av att bo på andra våningen... Barnen hade redan hunnit vänja sig vid hösten i Sverige, så de ljusa morgnarna gör att de tycker att de sovit länge, även om klockan endast är 05:30. Vi har en härlig balkong där vi sitter och äter och njuter av tillvaron. Att äta är nog ett av de största nöjena vi har här i Sydafrika. Det är så mycket gott som man saknat sedan förra gången vi var här. Vi har passat på att äta lunch på olika restauranger och så grillar vi middag på eftermiddagen. Men ibland blir lunchen för mastig och då får det bli lite lättare middag helt enkelt.
Idag upplevde vi även det första afrikanska åskovädret för denna gången. Ni som vet, ni vet... Det värsta drog in precis när jag lagt köttet på grillen. Sedan kom det ett antal millimeter innan jag fick möjlighet att vända på köttet igen. Men det gick bra, det drog förbi innan köttet hann bli bränt.
Det blir att vi går en hel del. Will och Ellie har varit duktiga på att gå även om det ibland varit lite kämpigt i värmen. Vi bor i ett mysigt kvarter som är lugnt och fint. I dagarna blommar 70 000 jacarandaträd här i Pretoria. Det är oerhört fint även om det går mot slutet nu av de ca 3 veckorna de blommar.
Imorgon ska vi titta på Rugby VM på storbildsskärm utanför Loftus arena här i Pretoria. Sydafrika är i slutspel och möter imorgon Wales. Det ska bli en rolig upplevelse även om man inte kan reglerna... Men det blir säkert en riktig folkfest.
Ha det så bra // Johan och Sandra.
