Hon hittade sin trygghet i storebror direkt. Och som han njöt av det! Hon backade helt resolut in sin lilla rumpa och satte sig i hans knä och sen var hon kvar där. Lutade han sig åt något håll så lutade hon sig också. Fick hon för sig att gå upp och röra lite på sig så gick det bra ända tills något fick henne att bli lite otrygg, då kröp hon in i hans famn igen.
Idag var den stora dagen då vi på riktigt fick möta vårt nya lilla underverk. Och även om hon till en början var ganska uttryckslös så fick så småningom vi alla både hålla, krama, mata och klappa. Den sista stunden var det till och med bus och gurglande skratt!
När det var dags för eftermiddagsvilan fick vi lägga ner henne i sin säng, klappa och pussa och viska små försäkrande ord om att vi kommer ses i morgon igen.
Många tårar föll på storebrors kind på hemvägen, för i morgon är ju en hel evighet bort! Varför kan hon inte få följa med nu? Det gick ju så bra!? En liten storasyster stämde också in i klagan emellanåt, för vem saknar väl inte sin söta fina lillasyster?
Men nu, nu är det inte långt borta...
I morgon är dagen då våra liv förändras för alltid!
Allt gott /Sandra & Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar