Vi kom ihåg!

Till alla er som var oroliga att Will och jag skulle glömma Sandras första morsdag kan jag meddela att ni lugnt kan andas ut. Det blev en mysig dag som började med paketöppning för att senare bli den dagliga promenaden, men med ett fikastopp på Java. Där såg vi att Will är lik mamma när det gäller att vara svag för chokladkakor. Det var en stor bit som försvann lika fort som den kom. Tyvärr glömde vi kameran, men jag kan avslöja att Will åt själv och hade choklad i hela ansiktet. Ja...det syntes faktiskt väl faktiskt.

En månad går fort ändå. Vi väger ju Will varje månad på barnhemmet. Denna gången hade han gått ner lite, men vi litar inte till 100 procent på deras vågar... 14 kg visade den, så han är fortfarande en stabil kille. Detta var 5:e gången vi var på vägning, men första gången han blev bjuden på mat sedan han flyttade. Erbjuds det mat så är inte Will den som tackar nej. Det var en utsökt puré av diverse rotfrukter och grönsaker.

Sedan hände det märkliga...när Will ätit upp så kom mjölken. Hmmm just det den var ju varm på barnhemmet. Nu för tiden är den ju alltid kall. Efter att ha rynkat lite på näsan i början slank ändå mjölken ner.

Så här efter 5:e vägningen var det så dags att addera till ytterligare en tradition. När Sandra var ute med tjejgänget och åt, upptäckte hon att det fanns italiensk glass på den restaurangen. Turligt nog så ligger den bara ett stenkast från barnhemmet. Vi får nog göra oss fler ärenden till barnhemmet än bara vägning, för glassen är fantastisk!

Igår fick jag även möjlighet att spela squash för första gången. Jag blev inbjuden att spela med Hasse och Paul. Det var hur kul som helst även om jag fick duktigt med stryk då de var riktigt bra. Men jag kommer tillbaka! Det känns dock i kroppen att man gjorde lite rörelser man inte är van vid. 

Annars har detta varit en lite jobbig vecka där vi väntat och väntat på att rapporten från vår intervju med Childrens department ska bli färdig. Den måste vara klar innan man kan få tid för andra hearing i rätten. Vi får besök i mitten på juni igen och har då bokat in en safariresa till Masai mara. Från och med juni väntas den årliga "migration" äga rum då flera tusentals gnuer invaderar Masai mara. Det var vi oroliga för att missa om vi skulle behöva gå till rätten istället. Som tur var fick vi idag veta att vi kunde flytta safariresan ett par dagar så att det inte kan kollidera. Det känns grymt skönt, så det firade vi med att grilla lite oxfilé till middag. 

Det här med adoptionsprocessen är det enda som kan framkalla stress här i Kenya. Men nu råder återigen harmoni i familjen Cederholm. Vi gläds med familjen Lyckander som fick sitt domslut idag att deras Love nu även juridiskt är deras!

Allt gott önskar vi så här när maj blir juni!

// Johan & Sandra