Andra bullar.

På pingstdagen hade Agne ordnat så att vi kunde vara med på gudstjänsten i Landsbro via skype igen. Det är otroligt så bra det funkar. Det känns nästa som om man är där. Enda nackdelen är att man längtar efter alla som man bara hinner ta ett par snabba ord med. 

 När Will sedan tagit sin middagslur så gjorde vi som vi brukar...tog en långpromenad. Men denna gången gjorde vi ett litet stopp på vägen för att även fylla på med lite kalorier. Det svenska bageriet som har öppnat här i Nairobi har en del av sitt sortiment på en svenskägd restaurang som heter Monikos. Så vi beställde varsin svensk bulle. Glädjen var total, inte bara hos Will. En liten passning till er som väntar där hemma. Bullar är gott!

I lekparken var det även en farbror som sålde ballonger. Det var roligt så länge det varade... Will hade oturen att få pyspunka på ballongen. Efter bara några sekunder och slag ner i asfalten blev den helt platt igen. Sånt händer i alla länder som Adde Hördegård hade sagt, eller någon av hans döttrar.

När vi var i lekparken fick vi även ett sms från vår hemhjälp Nellie. Hon ville berätta att hennes sons operation blev lyckad och efter en tids sjukdom nu skulle bli helt återställd. Det är ju inte som i Sverige att det bara är att åka in akut till sjukhuset och opereras. Här måste man betala lite i förskott ett par dagar innan operationen och sedan resterande belopp när det utförs. Där fick vi glädjen att hjälpa till och bidra och vi kände en enorm lycka när det hela hade gått bra. Man kan även tillägga att hon förlorat en dotter som blev sjuk tidigare. Vi inser att vi har det väldigt bra med ett enormt skyddsnät i Sverige.

Will har börjat prata mycket mer nu. Idag har han gått och sagt ett ord hela dagen. Det är bara det att det krävs nog några dagar innan mamma och pappa fattar vad det betyder. Jag ska inte ens försöka skriva det, eftersom jag inte heller kan säga det. Men det är nog något viktigt antagligen. Han har även börjat vilja leka mer på gården nu. I takt med att han blir rörligare och rörligare tycker han också att det blir roligare och roligare att springa omkring ute och köra med bilarna och cyklarna. Nu går han inte så mycket längre, nu springer han fram vart han än ska.

Det finns också gott om tillfälle att prata med vår trädgårdsmästare och våra vakter när vi är ute. Får nog göra ett litet reportage om dem i framtiden. De förgyller verkligen vår vardag, med ett ständigt vänligt leende på läpparna. Fick i alla fall ett kort på trädgårdsmästarens stege som han använder när han klipper häckarna. Den är lite...annorlunda...

Hemma kan man bli lite irriterad på alla dagvattenbrunnar, ni vet de där som ser ut som ett galler. Det är så lätt att man får ner staven emellan springorna och bryter den. Innan vi åkte ner fick jag frågan om jag inte skulle ta med mig rullskidorna till Kenya. Då svarade jag...nej, för antingen skjuter de mig, eller så kör de ihjäl mig i trafiken. Så här i efterhand kändes det beslutet rätt, men jag skulle nog vilja lägga till att jag även kunde kört ihjäl mig själv. I den här brunnen kan man nog bryta mer än staven...

Vill bara tillägga att detta inte är en tillfällighet. Så här ser det ut på var och varannan gata. Det gäller att ha blicken framåt när man går!

Var rädda om er!

Kram // Johan & Sandra.