kodak Moments: Glädje.

Nu har det gått en tid sedan vi gjorde vårt förra blogginlägg. Mycket har hänt och vi har upplevt en glädjefylld tid.

Söndagen den 4:e maj hade vi glädjen att få vara med på en gudstjänst i vår hemförsamling i Landsbro. Agne Torstensson ordnade så att vi kunde vara med via Skype. Det var fantastiskt roligt att se alla människor därhemma och ta del av Kerstins predikan. Will uppskattade mest musiken som vanligt, men uttryckte en tydlig besvikelse när gudstjänsten var över och vi sa adjö till vännerna i Landsbro.

Sedan var det dags för vårt 4:e Sverigebesök under vår vistelse här i Kenya. Andreas, Maria, Noah och Ruth Grahn landade i Nairobi tisdagen den 6:e maj. De fick vänta ett tag på flygplatsen då jag och taxichauffören satt fast i trafiken, vilket inte är helt ovanligt den här stan. Men till slut kom vi fram och kunde ta emot dem. Det var en oerhörd glädje att få ses igen efter nästan 5 månader.

Vi passade på att fika lite och njuta av en god kladdkaka som Sandra bakat och av varandras sällskap. På onsdagen hade vi planerat ett besök i Nairobi nationalpark för en dags safari. Men det fick vi lite snabbt ändra på när vi pratade med vår advokat på eftermiddagen. Vi fick nämligen tid för djupintervju på Childrens department på onsdag morgonen. Vi hade fått indikationer på att de hade väldigt mycket att göra och att vi därför inte kunde förvänta oss intervjun förrän i juni. Därför kändes det oerhört bra att vi fick tid på onsdagen. Att vi just då hade besök av familjen Grahn känns ju för bra för att vara en slump då vi var tvungna att ha barnvakt åt Will. Under intervjun får man inte ha med sig sitt barn, vilket kan vara lite knixigt när man inte har så många att vända sig till. Det bör ju vara någon som han känner sig bekväm med första gången man lämnar honom ifrån sig. Det är ju lite extra känsligt med ett barn som först blivit övergiven av sina biologiska föräldrar och sedan bryter upp från barnhemmet där han spenderat 1,5 år. Det är inte så konstigt om det blir för mycket att lämnas bort om än bara några timmar. Därför kändes det som en STOR lättnad när de var här och kunde ta hand om honom. Det fungerade jättebra och han var inte ens sur på oss när vi kom tillbaka. Däremot var han väldigt trött. Vi fick även hembeöket av Childrens department samma dag och Will kunde inte hålla sig vaken tills han kom. Syftet med hembesöket är att de ska se att vi har tillräckligt med kläder till honom, de vill se vart och hur han sover och så vill de även titta i kyl och frys för att se att vi har mat att ge honom. "Besiktiningsmannen" verkade nöjd och efter ca 15 minuter av skojande och skrattande så gick han. Vi hoppas att det var ett bra tecken. Så nu väntar vi på att de ska sammanställa en rapport som sedan skall behandlas i rätten när vi ska dit för andra gången. Så nu kan vi bara vänta på att få vår andra hearing i rätten.

Eftermiddagen spenderade vi i området kring vår gamla lägenhet och främst i lekparken där barnen stortrivdes.

Som tur var kunde vi flytta safarituren till torsdagen tack vara bra service från Aardwolf Safari. De kom och hämtade oss kl 06:00 på morgonen och vi hade en heldag bland de vilda djuren i Narobi nationalpark. Höjdpunkten blev den här lejonhonan som låg precis jämte vägen.