Livet har sina goda stunder.

Idag är det precis 4 månader sedan vi lämnade Sverige. Det har verkligen varit en händelserik tid samtidigt som man kan bli hur rastlös som helst här. Man är ju trots allt van vid att man har lite mer att göra... Nåja, man kanske behöver ta det lite lugnt ibland? 

Vi har nu besök av Henrik och Julia. Inget "oväntat besök" men det är verkligen roligt att dela vår vardag med våra vänner. Då händer det ju lite mer också:)) Dessutom så kan det löna sig på annat vis med besök som kan mildra hemlängtan en aning.

mmm...de är allt bra goa...Henrik och Julia!

De senaste dagarna har vi visat omgivningarna kring vårt boende, badat i poolen, besökt köpcentret, spelat spel och haft det allmänt mysigt. Vissa har även fått smaka lite på den Kenyanska solen... Igår var vi vid Lake Naivasha som ligger en och en halv timme i bil från Nairobi. Där kan man gå till fots på safari bland diverse gräsätare som t.ex. zebror, giraffer, olika antiloper, gnuer och vattenbufflar. De sistnämnda kan ju vara lite lömska, så de spanade vi in på avstånd. Vi hade en helt fantastisk förmiddag. Det var så lugnt och tyst bland djuren och man riktigt njöt av att komma bort från tempot och oljudet i Nairobi. Dessutom hade vi underbart väder! 

Efter vår sköna promenad åt vid lunch på ett ganska avskilt ställe som ändå överträffade våra förväntningar. När vi satt och åt hörde vi hur åskan började mullra. Det gjorde att vi fick bråttom till nästa stopp som var flamingo och flodhästsafari med båt på en sjö i området. Ovädret höll undan och vi fick en skön stund på sjön och fick se många flodhästar och flamingos. Vi såg även djur som sökt sig ner till strandkanten så som vårtsvin, zebror, giraffer m.m. Höjdpunkten var när vår kapten styrde båten mot hundratals flamingos som låg och guppade på vattnet så att alla lyfte på en gång. 

Idag var vi och köpte flygbiljetter till Lamu. Det är en ö i indiska oceanen som ska vara något extra. 

Nu väntar spel och glasskväll!

Jo... det här var det närmaste leopard vi kom...

God natt!

Johan & Sandra

Drömma går ju.

Att drömma och fantisera, det gillar jag. Allt från dagdrömmeri till visioner. Jag har gjort det som liten och jag gör det fortfarande.

Johan har alltid sagt att jag har massor med drömmar och han har inga. Men det har jag inte trott på. Han har drömmar och visioner, han har bara inte vetat om det. Så jag hoppas och tror att jag har lärt honom ett och annat ;).

Nu när vi går på våra promenader är det ypperliga tillfällen till att drömma å fantisera tillsammans. Det handlar om allt möjligt: plaster vi skulle vilja se, människor vi vill träffa, upplevelser vi önskar få, saker vi vill göra, framtidsvisioner, ja vi är till och med materialistiska emellanåt och fantiserar om saker vi skulle vilja ha.

Visst finns det en fara i att bara drömma, det är lätt att glömma bort att leva i nuet. Det är en balansgång man får jobba på. Men drömmar är bra. Allt ifrån simplaste lilla pyttefantasi till drömmar man på riktigt önskar ska gå i uppfyllelse. Och så får man stanna upp emellanåt och inse att en och annan av de där drömmarna faktiskt har slagit in! Ibland lever vi till och med mitt i den :).

Såg ett citat häromdagen som jag fastnade för, kan helt klart tillämpas till en viss typ av drömmar:

"If your dreams don't scare you,

they aren't big enough"

 God natt gott folk, sweet dreams :).

Kram // Sandra & Johan

 

Något att Hägna upp sig på.

Så var det måndag igen... Men för oss är alla veckans dagar som en lördag. Man behöver något att "hänga upp" veckan på så att man kan hålla koll på vilken dag det är. Att det var måndag idag var inte svårt att komma ihåg. Har faktiskt varit lite smått spänd inför denna dag. Vår advokat skulle nämligen meddela oss vår första tid i "rätten". Vi hoppades att vi skulle få det den 19:e april som är första möjliga tid, då de haft uppehåll sedan påsk. Till vår stora glädje fick vi meddelandet att vi ska infinna oss kl 09:00 den 19/4 i rätten. Det här med valet har faktiskt tro det eller ej gynnat oss lite, då det inte kommit hit så många nya adoptivföräldrar under denna tiden. Det innebär att vi inte har lika många att konkurrera med när det gäller tider i t.ex rätten. Men vi vet ju inte säkert förrän vi är framme.

Regnperioden har nu verkligen börjat på allvar. Det mullrar och blixtrar och fullkomligt ösregnar. Strömmen försvinner titt som tätt. Men vi står rustade med värmeljus, ficklampa och pannlampa. Den sistnämnda har jag faktiskt blivit lite retad för, men vad kan vara bättre att ha än en pannlampa när det är mörkt och man vill läsa? Än så länge håller ovädret sig till kvällar och nätter, vilket bara är mysigt. På dagarna har vi haft kanonväder det senaste. Idag badade vi i poolen igen för första gången på 3 veckor. Den har inte varit särskilt badvänlig, då det har saknats diverse kemikalier. 

För motionens skull tog vi idag en promenad till våra gamla hemtrakter. Vi bestämde oss för att handla lite frukt av våra "fruktdamer" som brukade förse oss med färsk frukt när vi bodde i området. De kände igen oss och undrade var vi hade tagit vägen. Det var ju roligt att de kände igen oss och saknade oss. Men det är klart... det kan ju ha med hudfärgen att göra. Vi smälter ju inte in direkt.

Imorgon är det således tisdag. Det innebär fika på Gemina court tillsammans med andra svenska adoptivfamiljer. Men i övrigt har vi inte mycket att "hänga upp" veckan på förrän på fredag då vi ska ha lite avskedsfika för de sista svenska grannarna här på gården. De är nämligen klara här och vänder hemåt på fredag. Då är det bara vi kvar som får hålla den svenska fanan högt på vårt område. 

Nu börjar vi även längta till helgen då Henrik och Julia kommer på besök. 

Allt gott! // Johan & Sandra

Go'bitar.

Underbart fina dagar har vi haft med mamma & pappa/mormor & morfar. Lugnt och skönt och massor med tid till att bara vara tillsammans och dela vardagen. Lyxigt, men det kunde gärna ha fått vara längre. Igår vinkade vi dock hej då till dem och nu är det "bara" vi igen. Lekte med tanken hur det hade varit om vi kunde följt med dem hem... mmm, tänk... då hade vi kunnat vara med på kusin Tylers barnvälsignelse i morgon... och vi hade fått krama om alla er som vi saknar så mycket... men den tiden kommer även om den inte är nu. Och faktum är att vi njuter av dagarna här, vi har liksom kommit in i lunken utan att behöva bli rastlösa bara för att vi inte har något speciellt att ta oss för. Och vi planerar inte mycket längre än för dagen som är, vad vi ska äta i morgon funderar vi över då och då får vi väl helt enkelt gå och handla igen. Att få möjligheten att leva så här är nog lite nyttigt och det borde vara många förunnade.

Här är några go'bitar från de senaste dagarna.

Lunch på mysiga Karen Coffehouse.

Språngmarsch från mataffären i ös-regnet. Hade inget paraply men hade påse.

Besökte toppen av Ngong Hills.

Lek och mys med mormor & morfar.

Återbesök på Windsor.

Så idag var det "back to normal"" igen. Vi började med en slö morgon (som vi i och för sig brukar ha) och sen bestämde vi oss för att ta en långpromenad. Vi gick åt ett håll där vi inte gått innan och hamnade mitt inne i ett slum-område... hoppsan. Men vi pinnade på och efter nästan ett par timmar var vi hemma igen, nöjda med att ha hittat tillbaka och fått en rejäl dos motion.

Gick förbi en fin skylt vid ett vägarbete (se nedan). 

Därefter följde tupplur för två tredjedelar av oss (mig själv inräknad). I eftermiddags blev det bubbel-blåsning och introduktion av lek-lera. 

Och nu sitter vi här igen. Regnet har kommit, åskan mullrar och blixtarna avlöser varandra. Strömmen har gått men internet lever vidare, hurra! Dags att varva ner (!), äta lite yoghurt & flingor och njuta av lördagskvällen. Hoppas ni gör detsamma :).

Kram // Sandra & Johan

Påsk i Kenya

Påsk blev den första högtid som vi firade här i Kenya. Då tänker ni kanske: vad hände med jul och nyår för er? Julafton för första gången utomlands kändes verkligen inte som julafton. En blåsorkester i köpcentret som spelar julmusik med ruskigt ostämda instrument... Jag var inte ens sugen på min påse julskum som jag tog med från Sverige. Den har jag dock haft nytta av senare, så den var ändå befogad att ha med. Nyår var ännu värre med sjukdom för Sandra och Will, vilket innebar sovdags redan vid 21:15 PÅ NYÅRSAFTON!. Det har ju inte hänt sedan man var riktigt liten. Därför kändes det extra festligt att fira påsken, dessutom med Sandras föräldrar!! På påskafton blev det en riktig påsklunch mitt på dagen.

Därefter väntade vi med spänning på resultatet ifrån domstolen där man skulle avgöra om presidentvalet hade gått rätt till eller ej. Man fastslog att Uhuru Kenyatta är Kenyas nya president och därmed fick inte Rayla Odinga gehör för sitt yrkande på en ny valomgång p.g.a. valfusk. Efter alla turer kring detta val, så är det ändå skönt att lägga det bakom sig även om man hellre hade sett en annan ledare för Kenya. 

Påskafton avslutades sedan med KFC och andra onyttigheter som hör påsken till. 

Med påskdagen kom samvetet ikapp. Därför gick vi en promenad och visade Robert och Kerstin området där vi bodde tidigare. Det gav dem förståelse för varför vi är så glada att vi köpte en bärsele. Barnvagn är oftast inte det bästa alternativet i detta land. 

På kvällen var det dags att säga farväl till våra kära grannar, familjen Cask. De kändes vemodigt att vinka av dem då deras vistelse i Kenya nått sitt slut. Men samtidigt så är vi glada för deras skull att de äntligen nått sitt mål. 

Will verkade sugen på att följa med sina kompisar hem till Sverige. Men när han sedan fick ett helt gäng med leksaker när de åkte var det rena julafton för honom. "Minisulkyn" var helt klart favoriten. Han ser så stolt ut när han kör omkring med den. 

Igår var det äntligen dags! Ett besök på Spurs steakhouse. Vi har längtat efter detta ända sedan vi var i Sydafrika 2011 och fick upp ögonen för restaurangkedjan. Det var hur gott som helst och Will hjälpte gladeligen till med att äta rent på "ribbsen". Det var nog inte sista besöket där under vår Kenyavistelse. 

Det här med att regnperioden har börjat tycker vi nog alla olika om. Will njuter även av det här vädret, nästan mer faktiskt...

Ta hand om er!

Johan & Sandra