Relativt snart.

Nu när vi har fått vårt domslut är det många som frågar när vi kommer hem. Och vi säger "snart". Visst, "snart" kan ju vara ganska relativt så jag ska var lite mer exakt. Vi kommer hem om 3-6 veckor. För nu ska pappersarbete genomföras hos olika instanser och först när de är klara kan vi ansöka om pass till Will. Sen kan vi åka hem! Under tiden sysselsätter vi oss bäst vi kan.

När vi gick föräldrakursen för några år sen så diskuterades vikten av att göra "du-och-jag" upplevelser. Ni vet, "Du och jag, Alfred", "Ja du och jag, Emil". Så i lördags hade Johan och Will en du-och-jag utflykt till Kid's Festival på fotbollsarenan, anordnad av Milo choklad dryck. En grabb-dag helt enkelt.

Härom kvällen fick vi möjlighet att bjuda goda vänner på middag. Plötsligt ringer det på dörren och där står Tomas & Marie. Efter att ha spenderat sina "sommarlov" i Sverige är de nu tillbaka i Nairobi igen och de ville bara komma förbi för att dela ut en grattis-kram för domslutet och ge oss en äkta, svensk gott & blandat påse! En gest som värmde hjärtat, tack ska ni ha :).

Idag tillät vädret oss att poolhänga lite. Vi hoppas få njuta av många sådana stunder under våra sista veckor här, så är vi redo att möta hösten sen:). Om 3-6 veckor.

Godnatt å kram på er // Sandra & Johan

My Will Our Will God's Will

Det var en sen måndagseftermiddag i november. Närmare bestämt den 26:e. Vi hade bestämt att vi skulle ta en kopp kaffe tillsammans i ledningsgruppen på Willys i Vetlanda. På väg upp till fikarummet ringer Sandra och säger "code: black" det första hon gör. Jag fattade inte alls vad hon menade eftersom jag helt hade glömt vad code: black var för något. Vi bestämde i ett tidigt skede när vi skickat in våra papper till adoptionscentrum att när vi väl fick beskedet så skulle vi använda oss av den koden för att den andre skulle veta att det var läge att gå undan för att prata ostört. Nu var jag själv och frågade därför Sandra vad hon menade. Vi har fått en pojke säger hon då! Jag blev helt chockad och gråtfärdig på samma gång. Mycket känslor i omlopp kan jag säga. Det kom så väldigt oväntat eftersom vi gick och väntade på NAC - besked som är ett förhandsbesked på att vi snart ska få ett barnbesked. Det kom aldrig till oss. Vi fick alltså barnbesked direkt pang bom. Tidigare på dagen hade jag därför sagt lite självsäkert till min regionchef Stefan "det är lugnt, vi klarar både julförsäljningen och bokslutet vid nyår innan vi åker". Jag fick därför krypa till korset och ringa upp honom och meddela: "vi måste åka innan jul". Ok då löser vi det säger han då. Man kan verkligen säga att både jag och Sandra har väldigt bra arbetsgivare i Willys och Myresjöhus som visat stort tålamod och varit förstående för denna lite märkliga process att inte veta vare sig när man ska åka till Kenya eller när man ska komma hem. När de här samtalen var över skulle jag då äntligen släntra in till ledningsgruppfikat. Jag satt tyst i några minuter innan jag kunde säga något. Men helt plötsligt säger jag bara: jag har blivit pappa. Det som var lite komiskt i det hela var att vi redan innan hade planerat en presentation av min ersättare som butikschef på tisdagen, dagen efter alltså. Vi tyckte att vi var ute i god tid med planeringen... Men det räckte i alla fall:-)

Med spänd förväntan öppnade vi senare den kvällen mejlet med information och bilder på vår pojke. Från den dagen var han vår.

Idag den 8:e augusti blev han vår även juridiskt. Ja det är sant, vi har äntligen fått vårt judgement!!!

Jag skulle vara vid rättssalen klockan 14:30 för att ta emot vårt judgement. Men då var det inte en människa i korridoren utanför. Då blev jag lite nervös att vi inte skulle få det idag heller. Men fem minuter senare kommer en man och frågar om jag är Mr Cederholm. Han sa att domaren inte är i rättssalen idag, men att han kan ta emot oss på sitt kontor. Sedan följde ytterligare väntan innan vi till sist fick komma in och buga inför den store domaren. Han skrev på vårt domslut och då kände jag en väldig tacksamhet för första gången till domaren, som annars har fördröjt vår process med flera inställda möten. 

Idag har vi firat med middag på restaurang och mys hemma i soffan med fruktsallad och glass. I kväll väntar även en påse ostbågar som kom hit tillsammans med familjen Grahn i början av maj. Den som väntar på något gott... Ja vi har fest!!!

Så varmt tack till alla er som har tänkt på oss inför den här dagen. 

Och tack Gud.

Kram // familjen Cederholm

the Silverlining.

Eller "Guldkanten" som vi säger på svenska. Anledningen till att vi valde "kodak Momtents" som namn på vår blogg var för att vi ville ha den inställning att vi i varje dag kan hitta något fint eller positivt vi varit med om. Något som är värt att spara i bild eller ord. Även om det finns dagar som kan vara hur tuffa som helst så vill vi försöka fokusera på det som är bra, det som är positivt. Faktum är att bloggen har hjälpt oss att göra just det. 

Jag vill dela med mig av några saker - vardagliga saker - som sätter guldkant på vår tillvaro just nu. Lite "kodak Moments".

Will har "potty-time" några gånger om dagen. Då händer det att vi samtidigt kör lite Spa - manikyr, pedikyr och insmörjning. Han gillar det :). Och så gillar han att leka med vatten förstås. Så att var med oss och diska är numera ett måste. Ibland kommer han bärandes på pallen - då har disk-andan fallit på!

Ibland händer det att jag går på Zumba. Det ger både energi och glädje. Nu är det så att instruktören ska gå och gifta sig i höst så då har han tryckt upp en t-shirt man kan få köpa och då går vinsten till att bekosta hans bröllopsfest. Fiffigt?

På eftermiddagen brukar vi turas om att gå ner till gymmet en stund. Så cross trainern och jag, vi är väl inte BFF precis men ganska tajta :). Det bästa med den stunden är att få sätta i hörlurarna i öronen och peppas och inspireras till musiken som spelas. Love it.

Det finns en inredningstidning, "SA Home Owner", som jag slänger mig över så fort ett nytt nummer kommit ut. Det är ett sydafrikanskt magasin som vi ofta har köpt när vi varit där men till min (och min mammas) stora glädje finns den att få tag på även i Kenya.

Popcorn - det är ju bara hur gott som helst! På helgerna unnar vi oss många sådana, vi har hittat en sort som är väldigt fluffiga och stora. Nästan som "boom corn", ni som har sett Nicke Nyfiken...

Att spendera tid med de andra adoptionsfamiljerna här nere, det förgyller vardagen. I lördags var vi på "Hej då"-fika för familjen Kullgard som lämnar Kenya i morgon. Det innebär att vi nu är den familj som har varit här längst. Obegripligt.

Will & Sally såg till att ta vara på stunden :).

Sverigebesök är sådant som verkligen förgyller vardagen.

Vi är smått överlyckliga av den anledning att för par veckor sen blev det klart att vi får ett besök till! Snart ska vi få möjlighet att krama om Pontus & Lydia riktigt ordentligt. Och skapa nya Afrika minnen tillsammans. 

Och sist men inte minst så har vi ju myskvällar. Varje kväll! Vi  lär väl knappast kunna ha den lyxen lika ofta när vi är tillbaka i Sverige så därför uppskattar jag dem extra mycket nu.

Ta gärna en minut till att fundera över vad du har haft för "kodak Moments" just den här dagen. Jag hoppas och tror att du kan hitta någonting.

Nu börjar vår måndags-myskväll. Jag hoppas att även ni ska få möjlighet att njuta en stund denna afton.

Kram på er // Sandra & Johan

Från väntan te tacksamhet.

De senaste dagarna har vi inte kunnat låta bli att grubbla över vår process. Det är ganska jobbigt när man inte får några besked och man går runt och lever i ovisshet. Förra veckan när vi inte fick vårt domslut sa vår advokat att vi antagligen skulle få besked av domaren på tisdagen följande vecka. När det väl blivit tisdag fick vi inget besked och inte på onsdagen. Så kom torsdag eftermiddag... Då fick jag äntligen tag på advokaten som då hade varit i kontakt med domaren. Nytt besked: onsdag 7/8. Då ska vi få vårt domslut. Det räcker med att bara få ett datum så slappnar man av lite mer. Men helt slappnar vi givetvis inte av förrän vi har vårt domslut i handen. Är det något man har lärt sig här i Kenya så är det att inte ta ut något i förskott. 

När man väntar på ett besked så är det verkligen skönt att ha någonting att göra. Det skingrar tankarna och gör att man kan njuta lite mer av tillvaron. Torsdagen spenderade vi tillsammans med tre andra adoptivfamiljer på en utflykt till Limuru och en tefarm. Det var verkligen intressant att se hur teplantage ser ut, samt förstå lite mer hur te blir te.

Efter en guidad tur samt ett litet föredrag om te så ingick det även en trerätters lunch. Väldigt trevligt och gott. Barnen älskade den stora trädgården, så vissa av oss fick äta snabbt. Will tycker ju väldigt mycket om blommor också, så han njöt för fullt. Det var spännande gångar att springa i mellan alla växter.

Sedan köpte vi även med oss lite te. 

Idag har vi haft besök av en kenyansk familj som vi lärt känna. Innan vi åkte till kusten var vi även hemma hos dem och fikande. Det är väldigt berikande att se hur en "vanlig" kenyansk familj lever. Vi lever ju ett liv här som endast övre medelklass eller t.o.m. överklassen rör sig i. Vår månadshyra är t.ex två årshyror för vår vakt som bor i en kåkstad. När man väl stannar upp och funderar på hur stor skillnad det är på levnadsstandard kan man verkligen få dåligt samvete att man inte gör mer för att hjälpa andra. Jobben finns i Nairobi vilket gör att människor flyttar hit från landsbygden för att få jobb. Men kostnaderna för boende skjuter i höjden så många får sänka sin boendestandard med jämna mellanrum för att ha råd att bo kvar i Nairobi. Detta gäller även Elkana och hans familj som var här hos oss i kväll. De valde att flytta längre ut från stan i ett mindre och sämre hus för att barnen ska kunna gå i skolan. De har en kille som heter Rolex som är 3 år och en dotter som heter Natasha och är 1,5 år. Elkana jobbar som lärare och hans fru Veronica jobbar på bageri. När vi var hos dem bjöd de på bagels från hennes arbete och Sandra drack en hel kopp kaffe för första gången i hela sitt liv. De bor i ett hus på omkring 12 kvadratmeter. Men de är väldigt glada för sitt boende som de tycker är bra då det ligger nära den lokala polisstationen, vilket gör att området är ganska lugnt med relativt lite kriminalitet. De var stolta över att ha en tv med 4 kanaler. 

Detta är toaletten som är belägen strax utanför huset. 

Det kändes lite spänt idag när det skulle komma till vår lägenhet som framstår som rena lyxen i jämförelse med deras "plåtskjul". Men vi hade jätte trevligt. Jag visade Elkana som är lärare mina jakttidningar med svenska djur och svensk natur. De undrade hur vi gjorde när det kom snö och om vi blev insnöade ibland. Ja, det är lite svårt att förklara hur vi har det i Sverige när det är så grymt olika. Jag berättade bland annat att om man dödar en inbrottstjuv i Sverige så blir man sannolikt fängslad. Det tyckte de var mycket konstigt. Här har man rätt att döda en tjuv direkt på plats. 

De båda barnen Rolex och Natasha tyckte att det var hur kul som helst att leka med alla Wills leksaker. Rolex som är en liten blyg kille till skillnad från hans lilla syster vinkade glatt när de gick. Han fick en av Wills bilar med sig hem. Efter det fick jag känslan av att vi kommer vara vänner för resten av livet. De hade även idag med sig några goda bagels från Veronicas arbete. Efter dagens besök har de både ringt och skickat sms för att tacka så mycket för att de fick komma. Väldigt roligt med tacksamma människor. 

Nu önskar vi en trevlig helg!

/ Johan & Sandra