Nu har vi haft Will hemma några dagar. Men vi vet fortfarande inte hur det är under "normala" omständigheter. Det har varit lite upp och ner de sista dagarna. Sandra har legat i sängen i fyra dagar med en rejäl magsjuka. Will passade samtidigt på att dra på sig en riktigt rejäl förkylning. Natten mellan den 30:e och 31:a december tillbringade vi ett antal timmar på Nairobi Hospital. Jag vaknade av att Will grät och hostade så där riktigt djup och hård hosta. När jag sedan tog upp honom insåg jag att han hade stora besvär med andningen. Jag googlade på taxinummer som kan tänkas köra nattetid och hittade SwedKens nummer. Faktiskt ett svensk/kenyanskt bolag. Det tog dock tid innan de kom. Han hittade helt enkelt inte till vår adress. Men en halvtimme senare var vi i alla fall på väg. Eftersom Sandras hälsotillstånd var riktigt dåligt så fick hon också följa med för behandling. Vi har i princip ätit samma mat under vår första tid här i landet, så det är väl tur att jag inte har blivit sjuk. Då vet jag inte vad vi skulle gjort. Man blir ju dålig av en vanlig magsjuka, men de här var något helt otroligt.
Väl framme på sjukhuset fick jag snällt betala i receptionen. Mannen som tog emot betalningen var inte särskilt talför eller tydlig så vi satte oss snällt och väntade där det stod väntrum på skylten. När vi hade suttit där runt en halvtimme kom en vakt och frågade hur det var med oss. Jag svarade att min lille pojke är rejält förkyld och har andningsproblem och min fru har fått någon magbakterie. Då följde hand med oss bort och visade vart doktorerna fanns. Då fick vi träffa en sjuksköterska direkt. Jag vet inte när de använder det väntrummet? Kanske är det bara dagtid? Men vi blev så tacksamma till den uppmärksamme vakten som hade sett att vi suttit där ett tag. Frågan är bara hur länge vi hade suttit där om inte han hade kommit fram. Man är ju trots allt lite försiktig, eller svensk kanske man kan säga.
Nåväl efter undersökningar och blodprov och annat så fick vi i alla fall åka hem med mycket medicin. Där höll de inte igen. Fråga mig inte vad det är bara, men det verkar som att det har hjälpt. Båda är betydligt piggare nu, även om de inte är helt återställda.
Dagen efter, d.v.s nyårsafton, går till historien. Vi har aldrig varit så långt ifrån ett 12-slag tidigare. Jag gick och lade mig 21.15 bredvid Sandra, där hon legat hela dagen. Men vi hade vår vaka natten innan då vi släkte lampan klockan 04:45.
Jag hade ju fram tills att Sandra blev sjuk klarat mig från blöjbyten. Men nu fick jag minsann lära mig. Om jag får säga det själv så har min utvecklingskurva på den fronten gått rakt uppåt.
Nu kan allt bara bli bättre och det ser vi fram emot!
// Johan & Sandra
Jag hörde om alla sjukdommar, skönt att ni mår bättre!
SvaraRaderaOch vilken tur att du fick chans att öva på blöjbyterna, johan, nu kan du ju ta över huvudansvaret för dem! :-)
Skönt att det har vänt till det bättre!
SvaraRaderaÅåå, känner med er! Är stolt över er & vi ber för er. Vilket äventyr, milt sagt! Ni är grymma & nu ser vi fram emot bättre tider! "Efter regn kommer solsken"! + En klok man sa en gång: att ni har kontroll över varje storm ni kan sova i! ...& det verkar ju som att ni gjort det bra;). Stot kram & mycket blessings över ER:)!
SvaraRaderaHoppas innerligt det har vänt för er alla nu och att ni känner att kraften kommer tillbaka. Man känner sig nog ganska 'liten' när man blir så sjuk i ett främmande land... och dessutom er lille son! Många styrkekramar från oss!
SvaraRaderaHej. Skönt att höra att allt gåt bra/bättre. Ett litet tips är att gå med i Nairobilistan. Joakim Percival, som bor här på Gemina, kan säkert lägga till er där. Där får ni tillgång till en telefon lista över dom som bor här nere, iaf dom som valt att vara med på listan. Det finns oxå tfn nr till olika taxikillar som vi använder oss av och till olika safaribolag som rekomenderas. Tveka inte att höra av er om det är ngt. Dag som natt. Vi vet hur tufft det är att vara så utlämnad i ett främmande land.
SvaraRaderaBenny o Sara Gemina Court
0716 875 020 / 032