Lyxliv.

Tiden går verkligen fort när man har roligt. Det är redan lördag och snart är vår vistelse vid kusten till ända. Men vi har en och en halv dag till, vilket känns härligt. För än har vi inte tröttat på sol och bad även om man märker främst på Will att det tar på krafterna. Men han är verkligen igång hela tiden, lika mycket under som över vattnet. Så det är inte konstigt att han blir lite extra trött här. 

I torsdags var jag ute på äventyr. Jag hade bokat en dyktur med Diani marine som vi var ute med i mars, Daniel och jag. Då var det fantastiska förhållanden med bra sikt och vackert väder. Det var raka motsatsen i torsdags kan jag lova. Det var regn, jätte stora vågor och dålig sikt. Med andra ord inte de bästa förutsättningarna för dykning. Men när man väl kommer ner 20 meter under ytan tänker man ju inte så mycket på vädret. Det var ändå väldigt roligt och jag fick se många fina fiskar bland annat guitarfish, sköldpadda och stingrocka. Men mellan dyken och efter mådde man lite sådär... Jag låg över relingen och spydde ett antal gånger. Men trots allt var det ändå värt det. 

Igår och idag har vi haft strålande sol hela dagarna. Vi har verkligen haft det skönt. Vi var ganska lugna hela gårdagen trots att vi hade ett planerat judgement som vi visste var lite osäkert om vi skulle få. Det är nämligen inte ovanligt att domaren inte håller den tidsplanen han har satt upp. Så blev det också för oss. När jag pratade med vår advokat på eftermiddagen meddelade hon att han inte hade hunnit med de planerade domsluten. Därför får vi snällt vänta på besked tills nästa vecka om när vi kan få det. Givetvis går luften ur en lite när man ändå hoppas att allt ska gå som man vill. Men det är absolut inte lika illa som att få en inställd hearing. Då kan man få vänta några veckor innan man får en ny tid. Vi är ändå hoppfulla om att vi ska få vårt domslut nästa vecka. Man blir helt enkelt luttrad av den här processen och jag kommer inte helt andas ut förrän vi landar på Landvetter flygplats. Känslan att vara i händerna på Kenyanska myndigheter kommer jag verkligen inte sakna när den dagen kommer!

Men idag är det alltså lördagen den 27:e juli. Det var på dagen 32 år sedan jag tittade ut ur mammas mage. Det har varit en mycket minnesvärd födelsedag, trots att man saknar alla där hemma som man skulle vilja fira den med. Jag önskade mig inte så mycket här nere faktiskt. Jag vill ju mest ha saker som har med längdskidor att göra, å det är inte det lättaste att hitta här. Men jag fick ett presentkort av Sandra och Will i en klädbutik som jag tycker är väldigt bra. Så det blir kul att shoppa loss lite när vi kommer till Nairobi. Sedan önskade jag mig fint väder så att det kunde bli en dag vid poolen. Det blev det verkligen! Har hunnit med att sola, läsa bok, leka med Will, spela vattenpolo, volleyboll m.m. Behöver jag säga att det har varit en härlig dag?

Will blir lite av en "publik favorit" här på hotellet. Jag tror inte att det är så vanligt med 2-åringar som är så orädda för vatten som Will är. Han simmar t.o.m. utan armpuffar nu. Han har dock lite svårt att hålla huvudet över ytan, men simmar gör han. Han har också kommit på en helt egen teknik när det gäller andningsproblematiken. Han studsar upp från botten och tar en nypa luft, sedan simmar han vidare. Han hoppar även från kanten utan sina puffar. Det är vi inte lika glada över, för det gäller verkligen att vara med. Ja, Will i vatten framkallar verkligen många skratt!

Idag blev det pizza till lunch. Inte första och inte sista gången till både Wills och pappas glädje. Det här med mat är ett intresse som hela familjen Cederholm delar. 

Före middagen i kväll passade vi även på att ta en drink i baren. Det var kanongott! Det här med all inclusive kan man verkligen vänja sig vid...

Nu i kväll hade vi även tänkt att gotta oss lite extra med chips, choklad och ett par påsar godis. Men idag kom det en kille med en griffeltavla som det stod Johan room nr 566 på. Så jag gav mig till känna och då berättade han att vi hade haft påhälsning i vårt rum av tjuvar. Inte vilka tjuvar som helst...aptjuvar som brutit sig in via balkongdörren. Jodå, de tog nästan hela vår gottepåse. Så nu har ni anledning att tycka synd om oss idag också... 

Så nu blir det mys med lite lite godsaker som finns kvar.

Allt gott // Johan & Sandra