Annat att tänka på.

Denna veckan har vi haft besök igen. Familjen Fornegård som bor i Diani vid kusten har varit här ett par dagar. De fick äntligen sin intervju med "Childrens department" som de så länge väntat på. Eftersom man inte får ta med sig sitt barn på intervjun så var vi även barnvakt åt deras son Alfred. Det är lite speciellt att lämna ifrån sig sitt barn, om än bara några timmar. Särskilt när det gäller adoptivbarn som blivit övergivna av de biologiska föräldrarna, samt brutit upp från barnhemmet där de spenderat största delen av deras liv. Då är det inte konstigt om det blir lite osäkerhet första gången man inte är i föräldrarnas närhet. Men det gick jätte bra. Will och Alfred hade roligt tillsammans och tiden gick fort till Helena och Martin var tillbaka.

Att leka med cyklarna, bollarna och ha pick nick var kanon. Men såpbubblorna verkade ändå var allra roligast. Will fick en pingvin utav familjen Fredriksson när han fyllde år. Den visade sig vara mycket populär. Den spelar musik och blåser såpbubblor på samma gång. Det verkar vara en kombination som man inte kan misslyckas med när det gäller barn i den åldern. De fullkomligt kvittrade när de sprang runt och jagade bubblorna. 

Det har varit väldigt skönt att ha besök ett par dagar så att man får lite annat att tänka på än vår adoptionsprocess. Det är det enda vi känner stress över här i Kenya. Jo för i morgon är det äntligen dags för oss att gå på vår 2:a hearing i rätten. Vi har blivit avbokade två gånger, 14 och 21/6. Så det blev en månads fördröjning p.g.a det. Just därför har vi varit lite nervösa för om det verkligen blir av denna gången. Första gången ringde advokaten kl 20:00 kvällen innan, men nu är klockan 20:30 så det känns mer och mer som att det kommer ske! Nästa sak att oroa sig för, är att domstolen stänger hela augusti och halva september. Det innebär att vi måste få vårt domslut innan detta för att vara säkra på att inte fastna i detta uppehåll. Skulle vi göra det innebär det en förlängning av vistelsen med ca 2 månader. Då blir det 10 månader istället för 8. 2 månader är inte så mycket i ett livsperspektiv, men när man saknar nära och kära kan det kännas som en evighet. Därför är vi fortsatt nervösa tills i morgon då vi även får veta vårt datum för domslut. 

Nu är skorna putsade igen och vi är redo för vår 2:a heraing!

Sov gott! Det kommer nog jag inte göra.

Hälsningar / Johan & Sandra.