Annorlunda.

Idag är det valborg. Normalt sett hade vi nog varit nere vid Kringelund i Landsbro och sjungit in våren vid det här laget och njutit av ett fantastiskt fint fyrverkeri. Men istället befinner vi oss här i Kenya och vi drar inte av några fyrverkerier av den enkla anledningen att det är förbjudet här. Lätt att förväxla med en skottlossning eller så... Hemma börjar alltså våren komma, även om den har dröjt längre än vanligt. Här går vi mot "vinter". Men vinter i Kenya är mer som sommar i Sverige, tja... annorlunda. Men visst kommer man sakna detta i vår...

Imorgon ska vi på valborgsfirande på svenska skolan här i Nairobi. Då blir det allsång, majbrasa och korvgrillning. Precis som hemma, fast annorlunda. Vi kommer iallafall inte att frysa som man alltid gör hemma i Sverige (om man inte står nära elden).

Det här med adoption är ju någonting som gör livet väldigt annorlunda mot hur det kunde ha blivit, mest för barnen men även för föräldrarna. Ibland tänker jag, vad hade Will jobbat med om han hade vuxit upp i Kenya. Kanske som byggare på ett utav höghusen där man jobbar helt utan skyddsutrustning, på träställningar. I Sverige krävs utbildning för att få bygga en stabil Hakiställning. Annorlunda! Vi är så enormt tacksamma för det arbetet man gör på barnhemmen och i vårt fall främst på "New life home trust" där Will spenderade sina första 1,5 år. 

Här tar vi dagen som det kommer. Ingen vidare planering krävs. Stress kunde man känna första tiden när man var och handlade eftersom de är så sjuuukt slöa i kassan. Hade de ökat takten till det dubbla så hade de nästan kommit upp i normal arbetstakt. Då tänker jag: åhh här går att spara timmar och effektivisera. Här tänker man mer: jobba inte för fort för då kanske arbetstillfällen försvinner. Det är ju sunt att skapa arbetstillfällen, men lönen här är ju nästan obefintlig om man jämför med Sverige. Man behöver helt enkelt inte effektivisera på samma sätt här. Däremot så blir någon väldigt rik kan man ju konstatera när priserna är lika höga som hemma och personalen själva får betala för de varor de råkar ta sönder. 

Detta liv som vi lever i Kenya är något att minnas tillbaka på. Att leva efter måttot "hakuna matata" är en utmaning, men absolut något att sträva mot. En mix av detta och den svenska stressen tror jag att jag hade mått bäst av. Det kliar ju lite i fingrarna emellanåt. Hemma i Sverige fick Sandra utöva utpressning för att få med mig ut på promenad. Nu är det nästan tvärtom. Inte för att Sandra är svårövertalad, men jag njuter av att promenera. 

Vardagen har infunnit sig igen efter vårt besök av Henrik och Julia. Om en vecka väntar nästa besök, familjen Grahn. Det är verkligen roligt med besök och att få visa vår vardag. 

Enda nackdelen med att ha besök från Sverige är att man blir påmind om livet där hemma. Det framkallar en viss hemlängtan, framför allt efter nära och kära. Men också efter jobb, kyrkan och idrott. Vi hoppas komna hem i sommar så att vi inte missar volleybollkvällarna i vår trädgård med alla sköna ungdomar. Det är en av sommarens höjdpunkter!

Nu fortsätter vi valborgsfirandet med film, te och popcorn.

Ett fyrfaldigt lever för våren!

Hurra hurra hurra hurra!!!

/ Johan & Sandra.