Det här med att adoptera är speciellt. Att få ett telefonsamtal om att det finns en dotter som väntar på oss i Sydafrika för att sedan öppna ett mail med en filmpresentation om vem hon är och hur hon ser ut. Hur hon sedan är visar sig allt mer för varje dag som går. Det är en ständig process att lära känna varandra. Vi blandar hej vilt mellan engelska och svenska...
Det tog två veckor och två dagar. Sedan lossnade det rejält med anknytningen mellan mig och lillskruttan. Nu har vi busat i två dagar och de där kittlande skratten värmer verkligen hjärtat och ger kraft till att fortsätta lite till å lite till och lite till… Hon gillar att svingas upp i luften, upp och ner, upp och ner… Jag behöver inga kettle bell´s för att få träningsvärk på baksida lår om man säger så.
I morse skulle jag och två andra pappor åka till en matmarknad för att köpa lite billigare frukt & grönt samt kött. Vi hade googlat att det var på söndagar så färden började klockan 8. Det är faktiskt ganska tidigt med tanke på våra vanor här i Sydafrika. Det innebar att jag fick ställa klockan för en gångs skull. Strax efter att min klocka ringt första gången hör jag ett lite svagt "mamma" ropas från den lilla barnsängen vid vår fotända. Jag märkte att det inte kom någon reaktion från den tilltalade som ganska ofta sover tungt. Jag gav mig tillkänna och sa: "vi är här". När hon anropat mamma tre, fyra gånger och inte fått svar så bytte hon helt plötsligt till pappa. Min reaktion var blixtsnabb om jag får säga det själv kl 07:10 en söndagsmorgon. Det tog nog två sekunder innan jag kommit ur sängen och stod givakt att lyfta upp henne. När jag frågade om hon ville komma upp sträckte hon händerna mot mig. Den värmen och glädjen man känner över att lyfta upp henne med en bajs- och kissblöja fylld till bredden är obeskrivlig. Har aldrig känts så lätt att byta en blöja någon gång. Sedan fick vi en lite stund tillsammans innan mamma vaknade. Helt fantastiskt!
När vi sedan var klara att åka till marknaden så gav vi oss iväg tre män i en Renault clio. Det var lättare än vanligt att köra idag eftersom det inte var någon trafik att tala om för en gångs skull. Det var inte ens något folk på väg till marknaden eftersom den visade sig vara på lördagar. Vi blev lurade av google helt enkelt. Det var bara att åka hem igen. Men vi fick en trevlig pratstund och jag fick träna på att köra i rondeller åt vänster.
Vi hade sedan tidigare bestämt att vi skulle äta lunch med bekanta här i Pretoria. Det är de som vi lånar bilen av. De sa att de skulle ta oss lite ett barnvänligt ställe, mer än så visste vi inte. Färden gick mot Johannesburg och vidare mot Krugersdorp. Efter ca 45 minuter i bilen stannade vi ute på landsbygden. Det var premiär även för dem att besöka detta ställe. De var som en marknad med massor av försäljningsstånd med kläder, mat, leksaker, hantverk m.m. För barnen fanns det hoppborgar, lekpark, kamelridning, kanotpaddling, blåsa såpbubblor, äta sockervadd, ja listan kan göras lång. Vi tillbringade ungefär 2 timmar där och barnen hade inte haft något emot att stanna längre. Till lunch åt vi en god boerewors i bröd samtidigt som vi lyssnade till livemusik. Det som kändes extra roligt var att detta inte kändes som en turistgrej, utan snarare ett sätt för Sydafrikaner i området att spendera en söndag. Detta var mycket trevligt och minnesvärt! Vi köpte även med oss lite fint hantverk i form av örhängen, sängkläder, träleksaker och lite annat…
Detta kan vara vår sista söndag i Pretoria. Därför vågade jag inte chansa på att vänta längre med att inhandla rugbytröjor till mig och barnen. Jag hade sett ut dem på marknaden som är utanför det lokala köpcentret Hatfield under helgerna. Vi gick en sväng hela familjen och det blev affär!
I morgon bär det av till köpcentret Broklyn Mall. Återstår att se om vi lyckas fylla våran Renault Clio med prylar. Vi behöver i alla fall köpa en väska till… Det står redan klart!
Önskar er alla en fin vecka!
/ Johan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar