Så är vi plötsligt mitt uppe i allt det där vi föreställt oss och sett fram emot. När livet i verkligheten börjar ta form. Johan jobbar och kommer hem till middagen och Will och jag fyller dagarna med utforskning, spontanbesök, Pinglan (typ öppen förskola), promenader... och en å annan shoppingtur ;). Rutiner har börjat skapas, sköna rutiner.
Ja, resan hit har varit lång. Att åka till Kenya för att adoptera Will, vår son, det ångrar jag inte för en sekund. Men bortsett från det underverk vi har fått så är Kenya-resan på samma gång både det bästa och värsta jag har varit med om. "Då har hon inte varit med om särskilt mycket jobbigt i sitt liv" kanske du tänker och det är nog sant, jag har varit förskonad. Men utifrån mitt perspektiv är det så det är.
Särskilt i början tyckte jag att det var tufft. Främst den här känslan av att vad som än händer, hur jobbigt det än kommer vara så kan vi under inga omständigheter åka hem förrän han på pappret är vår. Och när det kan tänkas bli, det ligger inte över huvud taget i våra händer. Lite klaustrofobi nästan.
Men jag har haft en dagbok som jag skrivit i under den här speciella tiden och orden på omslaget har jag funnit tröst i. Det står att "Även en resa på tusen mil börjar med ett steg". Så de dagar när vi har tyckt att det är en oändlighet tills vi blir klara med processen, då har vi på kvällen kunnat konstatera att nu har det faktiskt gått en hel dag. Det innebär att vi är en hel dag närmre vårt mål. Vi går inte bakåt vi går framåt, även om det är i snigelfart.
Kanske finns du där som står i startgropen för en resa som känns lång och oviss? Då vill jag skicka med dig dessa ord. Och så lägger jag till ett ytterligare några visa ord som jag läste på en tavla, på gymmet i Nairobi faktiskt.
"Everyone who got where he is had to begin where he was."
Nu när vi är på en ny plats i livet så tänkte vi fortsätta dela av våra vardagliga kodak moment's här på bloggen. Sådana där stunder som vi vill ta vara på och spara. Och om du vill dela dem med oss så blir vi jätteglada, då är du varmt välkommen :).
Kram så länge! // Sandra och Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar