Vår vistelse i Kenya börjar gå mot sitt slut. Därför har vi nu gått igenom alla "måsten" som vi har på "att göra i Kenya listan". Vi kom egentligen inte på så mycket, för vi tycker att vi har sett och gjort så mycket. Men en sak som vi länge sett som självklar var att se vart Will kommer ifrån. Därför begav vi oss till Nakuru för att se sjukhuset där han hittades och barnhemmet som han kom till där efter.
Ja så mycket bilder fick vi inte ta på sjukhuset, egentligen inga alls. De få vi har är därför illegala och därför också av lite sämre kvalitet. Det var hög säkerhet när vi gick in på avdelningen där Will behandlades efter det att han hittades. Helen, en trevlig socialarbetare från barnhemmet visade oss runt tillsammans med en volontärarbetare från Kenyanska röda korset. De försökte förgäves få tag på den enda personen som kan bevilja fotografering. Men han var inte i närheten just då...
På barnhemmet var det dock fritt fram att fotografera. Vi kände direkt igen två utav pojkarna som var kompisar till Will från barnhemmet i Nairobi. Eftersom New Life Home Trust finns på några olika ställen i Kenya så flyttar man barnen emellan beroende på ålder. Anledningen till att Will flyttades från Nakuru till Nairobi efter bara några dagar var att man helt enkelt har de allra minsta i Nairobi och man har även bättre resurser där i form av kuvöser m.m. Dessutom är det stor skillnad på sjukhusen här i Nairobi och andra städer så som Nakuru. I Nakuru var sjukhuset väldigt smutsigt och slitet medan man i Nairobi hittar sjukhus som är närmre den standard vi har i Sverige. Man kan säga detsamma om barnhemmet faktiskt. Det var inte samma standard i Nakuru, men ändå väldigt mysigt och lugnt då det låg lite avskilt med en härlig utomhusmiljö för barnen att leka i. Anledningen till att de båda kompisarna till Will nu var i Nakuru var att de flyttar barnen dit när de passerat två år. Så där hade även Will varit nu om vi inte hade adopterat honom.
Sedan var det dags för lunch. Vi tog inga risker när vi lämnade centralorten, utan tog med oss lunch. Elphas, vår taxichaufför för dagen tog med oss till ett fint ställe med en härlig utsikt.
När vi sedan kom hem på kvällen hade Will över 39 graders feber. Det kombinerat med en hård förkylning hindrade inte honom från att leka och stå i på barnhemmet. Vem var det som sa att män blir ynkliga av en rejäl förkylning. Men jag tror han kan ha fått den hårdheten från mig!?!
Idag har vi också betat av några "måsten". Dels att spendera förmiddagen vid poolen. Det har varit kanonväder nu ett par dagar. Det är ju lite synd att vi är förkylda och därför inte kan bada i dessa dagar. Men om föräldrarna verkligen vill vara i solen en stund får man hitta på lösningar att hålla vattendjuret borta från poolen.
Sandra och jag försökte också vara lite förståndiga och inte bada idag. Jag vill kurera mig lite så att jag är i form på lördag. Då ska jag nämligen ut och springa med en löparklubb. Då ska jag visa kenyanerna vart skåpet ska stå!
Dagen avslutades med en rejäl runda på köpcentret. Vi hade lite att bocka av gällande Wills pass. Det ska betalas i förväg på ett bankkontor, sedan tog vi passbilder och skrev ut lite blanketter. Sedan är det ju ett måste att shoppa lite det sista. Det som man gått och funderat på länge. Till Will blev det ett kenyansk fotbollsställ. Men efter att ha varit en duktig fotomodell när vi tog passkort, var det i kväll inte alls roligt att stå modell.
Så nu är vi redo att åka hem. Men ännu dröjer det nog en vecka. När vi kan åka, ja det vet bara children´s department. Å det skrämmer mig en smula.
Allt gott // Johan & Sandra
underbara kort.
SvaraRadera